söndag 8 maj 2011

Diamanttronen


Av David Eddings. Nu har jag alltså läst ut en av ungefär en miljon Eddingsböcker. Den här är helt okej tycker jag. Jag vill fortfarande hävda att den är lättläst, men å andra sidan har jag väl en svenskläraraktig uppfattning om vad lättläst innebär :-) Texten är alltså inte svår kan man säga

Innehållet är rätt så lätt att hänga med i, det är inte hundra karaktärer med släktskap till höger och vänster. Inte heller är det allt för mycket invecklad magi. Däremot är det många länder att hålla reda på. Och så retar jag mig lite på att en del av folkslagen beskrivs på ett nedvärderande sätt. Jag kan inte låta bli att dra paralleller till vår värld idag. Och så beskrivs anledningar till vissa förutsättningar inte så bra, kanske är de dock beskrivna i andra böcker? Men det kan jag ha överseende med. Kommer nog att åtminstone bläddra igenom nästa bok, även den finns på jobbet.

3 kommentarer:

  1. Jag laste Eddings nar jag var i 15-ars aldern och ALSKADE, fastnade totalt. Flera ar senare sa tipsade jag min pojkvan om att lasa den, han var oerhort ovan vid att lasa och han fastnade han med, trots att vi da var lite over 20. Nu har jag inte last Eddings pa vladigt lange, men planerar att lasa om i alla fall Sagan om Belgarion nar tillfalle ges, det var en fantastisk upplevelse da, skall bli kul att se vad jag tycker nu!

    SvaraRadera
  2. Jag läste också någon Eddings i den åldern och gillade det. Lättillgänglig fantasy kanske man kan kalla det? Dessutom finns det ju faktiskt rätt mycket att välja mellan :-)

    SvaraRadera