söndag 19 augusti 2012

Hur kär får man bli

Av Katarina von Bredow. Efter att jag läst några sidor i början och slutet kom jag fram till att jag läst boken förut. Det borde jag ha vetat eftersom jag och kollegorna tydligen önskat att få den i klassuppsättning. Ingen av oss kommer riktigt ihåg att vi önskat den, det är ju kanske inte en bok man prånglar på en hel klass. Jag tror nog att själva historien kan gå hem hos de flesta men framsidan är lite väl sockrad. Det är nog helt enkelt så att vi tänkte på en annan bok men skrev fel titel. Nu är det ju bara att använda den när den finns.

Oavsett så är det en fin historia. Det den bland annat tar upp är hur mycket kompisar kan påverka varandra. Jag känner igen det från jobbet, att en styr över den andra utan att det andra egentligen lägger märke till det. Omgivningen märker dock det. Sedan har vi pappan som verkar gå genom livet med skygglappar som hellre tänker att barnen vill vara ifred istället för att bearbeta händelser tillsammans. Till sist är det Adam, den nya killen i klassen.

Jag gillar Katarina von Bredow för det mesta och det här är inget undantag. Ibland kan hon bli lite för sockrig och amerikansk.

2 kommentarer:

  1. Jag gillar verkligen Katarina von Bredow men det där var ingen höjdare. Då är Flyga högt, Syskonkärlek och Bara inte du de bästa av henne.

    SvaraRadera
  2. Ja, alla tycker vi olika :-) Ska läsa fler Bredow har jag tänkt.

    SvaraRadera