tisdag 8 januari 2013

Ungdomar och dystopier

Igår hade vi a-dag på jobbet och fick lyssna på en mycket engagerad och kunnig miljöperson. Han ville få oss intresserade av ett utbyte vie nätet med en skola i Vietnam, jag tror nog att vi kommer att haka på det så det kan nog bli roligt och intressant. Men det det här inlägget ska handla om är inte Vietnam, även om det också är intressant, utan klimat och litteratur.

Föreläsaren pratade nämligen om att tonåringar idag kan lida av klimatneuros (det är nog ingen officiell diagnos men det pratas om det i alla fall). Alltså att de är så oroliga över klimatet och framtiden så att de behöver hjälp med att bearbeta det. Då började jag fundera på om de här undergångsprofetiorna och känslorna är en av orsakerna till att dystopier just nu är väldigt vanligt bland ungdomsböckerna. Det skrivs ju massor av framtidsskildringar där något gått galet och endast en spillra av mänskligheten består. Alla har nu inte någon naturkatastrof inblandad men något med samhället har gått på tok. Kanske det är en allmän stämning i samhället? Kanske är sådana böcker egentligen nya varianter på Pojken som kallades det och liknande eländesskildringar? Personligen väljer jag dystopier framför elände och jag hoppas att fler gör det samma och att många författare väljer att skriva sådant.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar