måndag 25 mars 2013

The dirt - Bekännelser ifrån världens mest ökända rockband

Av Neil Strauss och Mötley Crüe. Det här är en sådan där bok som jag sett då och då i olika sammanhang och på olika platser. Jag har aldrig kommit mig för att läsa den men när den en dag dök upp på jobbet i händerna på kollega E så fick jag låna den.

Plötsligt fastnade jag i åttiotal, pudelrock och allmänt äckelpäckel. Ostädad lägenhet, samma otvättade kläder dras av och på utan dusch emellan samt överdoser och droger står för äcklet. Åttiotal och pudelrock kan man ju googla sig fram till om man vill :-)

Mötley Crüe har väl aldrig varit någon av mina storfavoriter (vilka utgörs mer av Iron Maiden och Helloween) men jag har givetvis lyssnat på dem. Några musikvideor har jag inte sett eftersom jag är lite för ung för det men nu har jag givetvis letat fram de på Youtube. Särskilt Girls, girls, girls eftersom Mick Mars tydligen var så full att han ramlade av stolen, det syns dock inte på den färdiga videon.

Jag fastnade i boken och läste den på några dagar (under pauser och raster på jobbet), den är riktigt bra tycker jag. Själva innehållet är fascinerande på så sätt att jag funderar över om allt verkligen är sant, det är alltså helgalet. Samtidigt är det välskrivet, jag antar att det är herr Strauss som står för den biten. Jag gillar särskilt hur man får delar av en och samma historia presenterad från olika håll och inte nödvändigtvis efter varandra. Vissa saker avslöjas inte förän i slutet av boken, inte ens jag som alltid läser slutet tidigt hittade igen det jag ville veta innan jag faktiskt kommit så långt så att säga.

Läs!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar