onsdag 25 september 2013

Arseniktornet

Av Anne B Ragde. Jag tyckte bra om Berlinerpopplarna och så gillar jag ju det mesta med historisk koppling vilket den här också har. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om boken mer än att den är bra och har många delar som på ett snyggt sätt smälter ihop till en.

Amelie skulle man kunna säga är berättelsens centrum och den person det på många sätt handlar om hela tiden. Barn och barnbarn har sin plats men mest handlar det ändå om deras relation med Amelie. Man får läsa om Amelies ungdom och hur hamnar i Köpenhamn och hennes näst intill obefintliga skådespelarkarriär som hon sedan ägnar resten av livet att nära berättelsen om. Allt hon hade kunnat bli om barnet och sedan barnen inte kom i vägen har påverkat både barn och barnbarn. Barnen vill sälja allt och är lättade eller kanske till och med glada över att bli av med Amelie när hon dör, barnbarnet har däremot ett annat minne av mormor. Alltihop sammantaget blir riktigt bra och lockande till fortsatt läsning. Porslinsmålning och arsenik blir till en slags sidohistoria som gör det hela ännu bättre. Kanske att det hade kunnat få ta ännu mer plats? Intressant är det och läsvärt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar