onsdag 17 december 2014

Shadows on the Nile

Av Kate Furnivall. Ett Skottlandsfynd köpt på Waterstones i Edinburgh.  Jag vet inte riktigt vad det var som fick mig att köpa boken men det kan ha varit det fina omslaget. Eller så tyckte jag att det var dags att vidga vyerna med en världsdel som för mig annars är mest förknippad med Deon Meyers deckare. Afrikatips mottages tacksamt om någon har.

Tillbaka till skuggorna på Nilen, det är en slags deckare i Sherlock Holmes och Agatha Christie-anda. Ingen av dem tillhör mina favoriter men kanske att Sherlock förtjänar lite läsning efter det här. De böckerna eller mysterierna spelar nämligen en rätt stor roll i den här boken, de leder huvudpersonen Jessica på rätt spår när hon letar efter sin försvunne bror.

Jag gillade boken på det sättet att atmosfären var spännande men samtidigt sådär engelsk överklass-lättsam, världen ligger för våra fötter ungefär. Men den har några frågetecken eller vad jag ska kalla det. Det är lite väl många historier som vävs ihop till en, boken hade tjänat på att kapa någon och koncentrera sig mer på det som finns kvar. Den försvunna broderns Georgie till exempel, bara berättelsen om honom hade kunnat bli en bok. Föräldrarna spelar en rätt liten roll och de hade jag också gärna läst mer om. Och så det här med att det är dottern som ska leta efter sonen. Jag är rätt säker på att ingen ogift kvinna reste iväg till Egypten med en rätt okänd (ogift) man under 1930-talet bara så där. Särskilt inte som föräldrarna verkade vara rätt konservativa.

Trevlig underhållning för stunden dock. Sherlock Holmes-ledtrådarna tycker jag används snyggt men aningen långsökt ibland men det är nog roligt om man själv har läst en del av de mysterierna. Längst bak finns dessutom frågor till boken som ät tänkta till en bokcirkel eller liknande vilket jag tyckte var rätt roligt.

onsdag 10 december 2014

Oj, oj

Nu var det länge sedan jag skrivit något. Jag skyller lite på den sedvanliga slutet på terminen-arbetsbelastningen. Hur jag än försöker planera så att det ska vara ungefär lika mycket att göra hela tiden så blir det aldrig så. Det mesta har dock varit roligt och jag har gjort lite nya uppgifter samt provat lite nytt med en klass. Jag har introducerat Hungerspelen för en klass och där var det en elev som läst hela serien. Vilket är jätteroligt men samtidigt lite extra arbete för mig eftersom jag måste hitta något bra att ersätta den med. Jag besökte bibblan och hittade Delirium, Cinder och Legend som jag tänkte kunde vara något åt rätt håll. Kravet var att det skulle vara en slags dystopi (Cinder kanske inte riktigt passar där men det var en chansning ifall att eleven skulle ha läst de andra två). Legend av Marie Lu var den enda jag själv inte läst tidigare men det visade sig vara en riktigt bra bok.

June tillhör en familj ur eliten i Republiken. Republiken ligger i ständiga krig med Kolonierna så det behövs rätt mycket soldater av olika slag. June är en sådan, dessutom den som fått allra högst poäng på det test alla tioåringar måste genomgå som bestämmer vilken väg de kommer att ta i livet.

Day klarade inte sitt test och antas vara död, han lever dock i staden men håller sig gömd. Han är eftersökt som brottsling men myndigheterna har inte hittat honom. Inte förrän June får i uppdrag att spåra upp honom.

De träffas och saker och ting tar en annan vändning. De blir kära (oväntat eller hur?) men det är inte huvudhistorien tycker jag. Det som är intressant är hur June funderar över sitt liv, samhället och över hur hennes bror dödades. Det är nämligen Day som står oskyldigt anklagad för det. Jag tycker att dystopier är väldigt spännande, jag kan föreställa mig allehanda katastrofer som skulle kunna orsaka sådana samhällsförvandlingar. Och så ger det en chans att tänka på vad vi idag kan göra för att vi inte ska gå mot en sådan framtid.

En riktigt, riktigt bra bok. Jag ska läsa efterföljande delar också.

torsdag 20 november 2014

Årert bästa deckare

enligt DN hittar ni här: http://www.dn.se/dnbok/lotta-olsson-har-ar-arets-31-basta-deckare/

Jag började med De utstötta tack vara den och har även läst Medan mörkret faller så jag har några kvar att avverka. Ibland är en deckare precis vad jag behöver så jag tar gärna emot tips på vad mer jag ska läsa från DN:s lista.

onsdag 19 november 2014

Inget att förlora

Av Lee Child. Jack Reacher hamnar på sin resa från kust till kust i de små städerna Hope och Despair. Säkert finns det städer/orter som heter så i USA men jag tycker att det är rätt fyndiga namn på städerna i den här boken. Att stå mellan hopp och förtvivlan.

Själva historien med avfallsanläggningen som återvinner delvis rätt oväntade saker är spännande och oväntad tycker jag. Att han blir anhållen för lösdriveri i början av boken gör att jag verkligen vill fortsätta att läsa för att få reda på varför.

I övrigt är det en typisk Jack Reacher-deckare och jag upplever nu när jag läst några stycken att man vet vad man får. Lite som att läsa romance. Jag vill läsa något lättläst som är ren avkoppling och då får det inte vara för mycket att hålla reda på. Reacher eller romance med andra ord :-)

söndag 16 november 2014

Om The Stand

Det är nästan lite obehagligt att läsa The Stand nu när vi har den här pågående Ebola-epidemin i världen.

fredag 14 november 2014

Ryttarna

Av Mats Wahl. Mats Wahl tillhörde mina favoritförfattare när jag själv var i tonåren, jag minns att jag tyckte väldigt mycket om till exempel Lilla Marie (som jag tror förtjänar en omläsning). Vinterviken var inte en favorit men jag tyckte att den var okej, den verkar annars tillhöra standardfavoriterna vid helklassläsning. Jag har inte läst den med mina elever då jag själv minns att jag hoppade över allt det där om O bröder. Ormfågel har jag läst i helklass de senaste två åren och den har varit uppskattad. Den här kom som ett cirkulationsex till skolan och jag och min kollega har båda läst den och tyckt om den.

Det är en slags dystopisk framtidsvision av Sverige. Det är gammal och framtida teknologi som blandas och det tycker jag är rätt roligt. Intressant att se vad författaren väljer att behålla från vår egen tid och vad som är nytt, extra roligt förstås att de har hästar. Man får följa en familj som har någon slags fejd med en grannfamilj och hur den utvecklar sig. Elin är huvudperson och hon skjuter en man och får på så sätt fejden att blossa upp igen. Hennes bror tillfångatas samtidigt och när hon skickas för att förhandla om hans frisläppande överraskas hon av ett blodregn och en hel del annat när hon söker skydd.

Boken är riktigt bra och spännande. Den ska utspela sig ungefär 50 år fram tiden vilket ju faktiskt inte är så mycket. Scenariot känns faktiskt rätt så realistiskt och därmed lite skrämmande. Miljökatastrofer är på något sätt ett ständigt aktuellt framtidsscenario.

Det finns massor av information om boken och hur författaren tänkt om boken på hans hemsida,  vill man läsa den i helklass är det en riktig guldgruva för att skapa uppgifter och diskussioner.

onsdag 12 november 2014

Medan mörkret faller

Av Anna Lihammer. Jag letade på bibliotekets sida för utlån av e-böcker och hittade inte riktigt vad jag sökte (lättsmält måbra-bok) så då tittade jag efter deckare som ju är näst bäst i kategorin måbra/feelgood. Den här lät så intressant så jag vare tvungen att låna den. Det som var intressant var att den utspelar sig på 1930-talet strax innan andra världskriget. Just nu har jag någon slags andravärldskrigstema och läser bland annat en bok om kriget i finska Lappland då den här passade bra in tyckte jag. Dessutom  tyckte jag att det var spännande med en deckare som utspelar sig innan all den teknik som poliser idag använder fanns. Jag visste inte heller att det funnits polissystrar men det googlade jag och det verkar stämma.

Den här boken var på sitt sätt rätt obehaglig med morden och de rätt detaljerade beskrivningarna av dem. Dessutom finns även lagen om sterilisering av "sinnesslöa" med i boken och bara den är obehaglig. För att inte tala om beskrivningarna av Anatomiska institutionens källare i Uppsala och likhanteringen. Äckligt men bra och spännande.

Så här står det på förlagets hemsida: Anna Lihammers skönlitterära debut är en skarpsynt och skrämmande kriminalroman som mycket skickligt väver samman en fiktiv mordutredning med verkliga händelser från denna tid. Medan mörkret faller är första delen i en planerad serie om kriminalkommissarie Hell.

Jag läste den texten alldeles nyss och hade faktiskt ingen aning om att vissa av händelserna var baserade på verkligheten (annat än steriliseringslagen). Nu känner jag att det vore intressant att ta reda på vad mer som ska ha skett i verkligheten. Det ska även bli trevligt att läsa fler delar i serien då det finns en del frågetecken om kommissarien ovan som jag gärna får reda på.

tisdag 11 november 2014

Transcendence

Av Shay Savage. Hittade den här boken i romance-kategorin i Goodreads Choice Awards och tyckte att det lät så osannolikt att jag var tvungen att läsa den. Det här är alltså en historia berättad ur Hans perspektiv och i princip helt utan dialog. Det eftersom Han är en neandertalmänniska, eller något sådant,  och helt enkelt inte har den sorterna språk. Hon råkar ramla genom tiden och hamna i Hans fångstgrop. Ni förstår alla varför jag var tvungen att läsa eller hur? Det låter komplett vansinnigt och som ett utslag av dålig smak delux.

Jag ändrade mig dock lite när jag läste vad författaren skrivit i början av boken. Lite fakta om varför Han inte kan prata (men göra vissa ljud samt känna igen dem) men det som jag tyckte var bäst var att hon avslutar med att säga att om du tycker att det inte hänger ihop eller om du är neurolog och muttrar om att det är skitsnack alltihop så muttrar hon om författares frihet att dikta ihop vad de vill. Det tyder på en bra inställning till underhållningslitteratur tycker jag. Författaren har gjort viss research men där verkligheten har brister ordnar författaren det ändå.

Själva historien kan ju alla räkna ut själva utan att jag behöver orda mer om det men en anledning till att läsa den här boken är just att det är Hans perspektiv den är skriver ur. Inte bara för att Han inte har något språk utan för att det är Han och inte Henne som man får följa närmast. Jag har inte läst särskilt många romance-böcker där det faktiskt är så, jag kan nog inte komma på en enda faktiskt. Det var rätt uppfriskande och om någon har tips på romance som är skriven ur samma perspektiv tar jag gärna emot tips.

onsdag 5 november 2014

Ferryman

Ja här ligger jag efter men tar tag i det igen nu. Har läst en del spännande på sista tiden och faktiskt gjort små anteckningar, ska försöka fortsätta med det har jag tänkt.

Ferryman av Claire McFall köpte jag i Edinburgh i våras och den är: Shortlisted for the YA category of the Scottish Children's Book Awards

För 2013 om jag förstått det hela rätt, det var alltså extra roligt att faktiskt ha köpt den i Skottland.

Dylan är på väg för att träffa sin pappa för första gången, hon åker tåg och tåget råkar ut för en olycka i en tunnel. Dylan tar sig ut ur tågvagnen och vidare ut ur tunneln, väl utomhus funderar hon på var de andra överlevande och räddningspersonalen är. Den enda hon ser är Tristan som sitter en bit bort. De börjar en resa tillsammans, först förstår inte Dylan varför men sedan går det upp för henne att hon dött och att Tristan är hennes färjkarl som ska ta henne till det ställe där man hamnar efter att man dött.

I början tyckte jag att boken var lite långsam men sedan tog den riktig fart. Tristan och Dylan blir först vänner och sedan lite mer, vilket gör att Dylan inte vill till det där stället där man hamnar när man dött. Det var ungefär då det blev riktigt spännande. Det är en bra bok och jag tror att den passar rätt bra för de som ska börja sin läsarkarriär på engelska, språket är inte för svårt eller komplicerat. Jag gillade hur himlen eller vad det nu är fungerar, hur Dylan liksom vänder på alltihop och så var slutet riktigt bra. Jag tycker om böcker som har relativt tydliga referenser till litteraturhistorien och historien över huvudtaget och det har den här.

fredag 24 oktober 2014

Comanche Magic

Av Catharine Anderson. Det här är del fyra i en serie om just fyra böcker. Den första har jag skrivit om tidigare tror jag, den andra också. Jag gjorde en liten Adlibrisbeställning och velade mellan den här och trean. Borde ha tagit trean, jag tror att den är bättre. Den här var lite väl gulligull och fjantig.

Författaren har en fin ambition i början där hon skriver om sin egen mormors mor (tror jag att det var) som blev lämnad ensam med flera barn när hennes man drog till Australien för att finna lyckan. Mormorsmoren gjorde som man inte fick och flyttade in hos en änkling och hans barn för att arbeta åt honom. Det gick inte för sig då utan en kvinna i en sådan situation skull hellre svälta ihjäl än bo ihop med någon som hon inte var gift med. Så såg det ut då och säkert är det fortfarande på liknande sätt i (för) många av världens länder. Det är en fin utgångspunkt tycker jag att vilja skriva om någon som lyckas ta sig upp från botten av samhället.

Tyvärr är det nog en väldigt svår balansgång mellan att skriva en sådan historia på ett relativt realistiskt sätt och på ett sätt som blir väldigt fånigt. Det här är alltså en bok som hamnat på den fåniga sidan. Det blir allt för mycket hjälten som upptäcken och räddar den stackars hjältinnan. Nej, läs någon annan av de ungefär en miljon bra romanceböcker som finns istället för den här.

onsdag 22 oktober 2014

Att inte vilja se

Det här är den fjärde boken i Jan Guillous serie Det stora århundradet. Serien tillhör mina favoriter och jag har tyckt om alla böckerna. I den här boken får man mestadels följa den äldsta brodern Lauritz men även de andra finns självklart med. Jag har läst en del kritik som menat att det inte kan ha varit så att Lauritz varit så ovetande om världsläget, särskilt det i Tyskland, som han är. Själv tänker jag mig att det ju är en fiktiv bok och att jag själv periodvis är mycket ovetande om vad som händer i världen trots dagens informationsflöde, jag hinner inte alltid ta del av flödet utan gör annat istället (som att läsa böcker om saker som hände förr i tiden...).

Ibland blir jag lite irriterad på Lauritz gällande hans selektiva blindhet gentemot sin fru. Samtidigt tror jag att det ändå går att dölja väldigt mycket för människor som står en nära om man vill. Dessutom är han ju upptagen med ett brobygge som den här gången inte får gå fel, jag passerade faktiskt bron i somras, vilket jag får förmoda kräver en hel del fokus. Vem har inte mött äldre farbröder som mest bara har koll på sitt eget? Jag har då träffat flera.

En bra bok och jag hoppas på fler delar!

fredag 17 oktober 2014

Pojken i randig pyjamas

Av John Boyne. Den här boken dök upp på skolan och jag var mycket skeptisk till läsning. Någon gång för flera år sedan har jag nämligen sett en del av filmen som jag tyckte var urtråkig, jag såg inte ens klart hela. Men när min kollega sa att den var bra och att jag borde läsa den för att vi borde köpa in den i klassuppsättning så läste jag ju givetvis. Och vilken bra bok det är!

Filmen måste ju ha varit riktigt dålig alternativt var jag på dåligt humör när jag såg den. Andra världskriget är något som jag tycker är mycket viktigt och som jag tycker bör ha rätt stort fokus i skolan men böcker som passar att läsa under tiden är det inte väldigt gott om. I flera år har jag läst Godnatt mister Tom som är riktigt bra men jag känner att jag snart kan den utantill. Det andra alternativ jag kommer på är Anne Franks dagbok men jag är inte jätteförtjust i den och har därför svårt att "tvinga" elever att läsa den. Den här boken däremot tror jag kommer att passa utmärkt i klassuppsättning. Den är inte särskilt lång, den är lättläst och bitvis rolig. Det viktigaste är dock ämnet den behandlar, andra världskriget, koncentrationsläger och delvis också vad som händer vanliga människor i krig. Jag tänker mig att man kan introducera boken genom att prata om titeln och omslaget och därmed borde man kunna skapa läsintresse.

Så här står det på förlagets hemsida om boken:
Pojken i randig pyjamas börjar i Berlin 1942. Den nioårige Bruno kommer hem en dag och upptäcker att alla hans saker håller på att packas i lådor. Hans pappa har blivit befordrad och hela familjen måste flytta till ett annat hus långt, långt, borta där det inte finns någon att leka med och inget att göra. Ett staket sträcker sig så långt ögat kan nå och på långt håll kan han se de märkliga människorna som staketet skiljer honom från. Bruno, som drömmer om att bli upptäckare, bestämmer sig för att ta reda på mer om sin omgivning. På sin vandring träffar han en pojke vars liv och situation är helt olika hans egna och deras växande vänskap får förödande följder. 

Jag tycker även om boken på grund av sättet den är skriven på. Man får följa Bruno och hans synvinkel på världen vilket betyder att allt inte alltid är kristallklart och vissa saker inser man som läsare först efter ett tag (vart de flyttar till exempel). Det är hemsk läsning samtidigt som det är jättebra så läs!


onsdag 15 oktober 2014

Persikosommar #2 och #3

 
Alltså det här med bilder driver mig till vansinnets rand. Ja nu fick jag dem i alla fall bredvid varandra men texten hamnar här under. Nog med svammel om det och till böckerna istället.

Det här är del två och tre i en serie som börjar med boken Persikosommar som jag läst för flera år sedan (vi har haft den på jobbet, nu verkar den dock försvunnen). De här två hittade jag i en sådan där stor låda med böcker som brukar finns på typ Ö&B, Coop och Ica på somrarna. Till en kostnad av tio kronor styck tyckte jag det var värt att köpa, läsa och sedan skänka till jobbets bokrum. Jag tyckte om Persikosommar men blev väl inte överförtjust i de här två. Jag tror att det kan bero på en av karaktärernas moralpanik över att ha mist sin oskuld, hon var helt med på saken med en kille som hon hade ett förhållande med. Helt normalt och inget att få moralkval över tycker jag. Men det är ju rätt vanligt förekommande i amerikanska ungdomsböcker så helt förvånad var jag väl inte. Det förstörde ju dock lite av läsningen.

Annars är det bra böcker som tar upp många bra saker om kompisskap, föräldrar och vad man ska göra med sitt liv. Stanna i småstaden och ta över efter föräldrarna, plugga i storstaden eller något helt annat. Kanske en aning stereotypa livsval men det är inte de karaktärer man (jag i alla fall) först tror vilket överraskar trevligt. En läsvärd serie som man nog kan diskutera en hel del kring.

Så här står det på förlaget sida om den sista boken i serien, man får nog något litet hum om vad de handlar om:

Återföreningar och överraskningar Det var som om hela året försvann i samma stund som hon satte fötterna i gräset där hemma. Hon drog ett djupt andetag och lät sig omfamnas av kompisarna. Det kändes som att pusta ut av lättnad fast hon inte hade märkt att hon höll andan. Hon var hemma. Hemma, där alla talade samma språk som hon, där alla delade hennes förflutna och allt var enkelt. Leeda tror att hennes besök hemma kommer att vara över snabbare än hennes nya storstadspojkvän hinner stoppa en taxi - men ett oväntat arv lägger ett stort ansvar på hennes axlar. Murphy valde New York och lämnade sin pojkvän kvar i Bridgewater. Nu måste hon åter möta den hon en gång vände ryggen till. Birdie får en snabbkurs i hur man släpper taget och lär sig hur man går vidare även när hjärtat verkar brista. Ett år har gått och medan persikorna mognar återförenas de tre vännerna på Darlington Orchard. Tillsammans upptäcker de att den framtid som verkat så förutsägbar bjuder på nya överraskningar.  


måndag 13 oktober 2014

The Knight

Av Monica McCarty. Av en slump upptäckte jag att den här novellen finns att läsa alldeles gratis, information om det finns här.

Novellen ingår i serien The Highland Guard och sägs vara del 7.5, en slags sidohistoria kanske man kan säga. Den håller ungefär samma stil som de andra böckerna i serien (i alla fall de jag läst). Nu när jag tittar närmare verkar jag inte ha skrivit om den här på bloggen så jag får nog ta och göra någon slags sammandrag. Jag tyckte att The Knight hade vissa onödigt långa passager som egentligen inte hängde så mycket ihop med huvudhistorien som ju är en kärlekshistoria, det är ju romance på rätt hög nivå tycker jag det här.

Böckerna utspelar sig under Robert the Bruces storhetstid i Skottland och alla manliga huvudpersonerna ingår i något som kallas för The Highland Guard. Lite krasst uttryckt är det samma historia berättad flera gånger med lite olika namn och så. Men om man inte ska vara krass (varför skulle man det egentligen när det handlar om en så lättläst och trevlig genre som romance?) så är det bra och underhållande böcker. Det är inte för mycket sockersött och svimmande hjältinnor. Istället finns det rätt så starka kvinnor med en hel del att säga till om. Jag gillar även att författaren gjort sin research och inte är helt ute i det blå när det gäller historisk korrekthet, lite får man ju som läsare köpa att historian skrivs om för att passa historien så att säga.

Jag har utöver novellen läst de här böckerna:
Jag gillade The Saint bäst eftersom den kvinnliga huvudpersonen där är självständig och stark. I jämförelse så är motsvarande karaktär i The Viper lite mesigare och våpigare. Och ja, jag kommer nog att läsa alla delarna.

fredag 10 oktober 2014

När börjar det riktiga livet

Av Fredrik Lindström. Jag har kommit på en nackdel med att läsa e-böcker, när man ska hitta en bild på dem har man ingen aning om hur se ser ut. Jag gillar omslaget på den här (e-boken jag lånade hade ett trist grönt standardomslag, eller vad det nu heter med e-böcker), det är vanliga människor och det är dem boken handlar om. Förlåt, moderna människor ska det vara. Deras vardagsliv och bekymmer helt enkelt.

Boken består av korta noveller, något jag är dålig på att läsa så bara det är ett plus, men trevliga namn som Åttioårskrisen, Strumporna och Hosta på teatern. Ibland kan sådana här böcker kännas gamla väldigt fort men jag tycker nog att den här står sig bra trots att den är från 2011. Jag tror dessutom att den kan fortsätta att funka i flera år till och sedan kan den bli en sådan där bok för nostalgiker som vill minnas eller kanske förfasa sig över det som var. Särskilt kapitlet om paret med det nyrenoverade köket som de aldrig använder tycker jag är träffsäkert och roligt. Det med den döda morfadern är tankeväckande men sorgligt. Lite sorgligt kan jag tycka att det är med det uns av sanning som ligger i själva titeln, att det finns de som lever sitt liv i väntan på något bättre. Nog är det väl roligare att försöka ordna livet nu så att det är roligt och bra än att vänta på att det ska bli det av sig själv?

Även den här boken påminner lite om En man som heter Ove och annat som Fredrik Backman skrivit. Roligt men kanske inte avsiktligt roligt (läs förresten intervjun med Backman som min kollega E gjort).

Varför är det förresten så att när man googlar på en författare så kommer skandalrubrikerna upp först? Jag är inte särskilt intresserad av någons skilsmässa utan vill hellre läsa om det personen i fråga skrivit.

torsdag 9 oktober 2014

Jaktmark

Av Helene Tursten. Jag fortsätter mitt e-bokslånande med en svensk deckare. Vanligtvis brukar jag läsa deckare under sommaren men i somras blev det inte riktigt så många. Så nu har jag istället ett deckarsug och helst svenska deckare, de har en speciell känsla tycker jag. Jag kommer inte ihåg när jag läste en av Tursten sist men det kan ha varit sommaren -05 när jag jobbade i Österrike och fick böcker med posten hemifrån. Jag vill minnas att den jag läste då dessutom var på finska.

Vad jag vill säga är att det var på tiden att jag läste en Tursten igen. Det här är som jag förstår en rätt ny serie, den om Irene Huss verkar avslutad. Huvudperson är polisen Embla som bor i Göteborg men har rötter i Dalsland. Jag tror att jag fastnade för den här eftersom den börjar med älgjakt och det är ju aktuellt hela hösten. Dessutom hakade jag upp mig lite på det eftersom de verkade sitta på samma pass hela hösten oberoende av väder, vind och hundförare vilket för mig låter lite underligt. Men det kanske är så det går till i Dalsland, vad vet jag.

Jag tyckte i alla fall om boken, den var som en svensk deckare ska vara tycker jag. Rätt jordnära samtidigt som brottet givetvis är spektakulärt. Jag ser fram emot att läsa fler böcker om Embla. Förövrigt tycker jag att namnet känns lite krystat men det har i alla fall en förklaring. Svenska deckare ska ju vara "vanliga"! ;-)

tisdag 7 oktober 2014

Aukko taivaassa

Av Antti Tuuri. Det här är en bok som överraskade mig på många sätt. Jag fick den i födelsedagspresent tidigare i år och när jag sedan meddelade givaren att jag läst den sa hon att hon inte alls visste något om boken och inte hade läst den själv. Ibland blir det bra när man väljer något lite på måfå sådär och ger bort. Jag har mest tänkt mig att Tuuri skriver historiska romaner av olika slag, mest om krig, vilket gjorde att jag blev rätt förvånad när jag fick den här.

Här flyttar huvudpersonen från Finland till Kanada för att arbeta med skogsbruk, hugga ner träd mest. Jag är inte helt säker på när boken utspelar sig, minns faktiskt inte om det någonsin skrevs rätt ut, men jag skulle kunna tänka mig omkring 1970-tal. Den tid då många finländare arbetskraftsutvandrade. Det känns hyffsat modernt men inte internetmodernt om jag säger så. Huvudpersonen blir varnad för att ge sig i kast med traktens indianer men struntar i det.

Jag tyckte om boken och blev positivt överraskad över innehållet. Finsk skogsarbetare i kanadensisk ödemark låter ju kanske inte så upphetsande men det var intressant och bra. Tydligen baseras boken på någon verklig händelse men det har jag inte läst på om.

Vähän suomeksi:
Palson parempi kirja kuin ensin luulin! Kiinnostava ja yllättävä, helppo lukea vaikka suomi on minun kankeampi kieli.

fredag 3 oktober 2014

Bokbloggsjerka

Det var länge sedan jag hakade på jerkan hos Annikas litteratur- och kulturblogg men nu gör jag det igen. Den här veckan handlar det om vi planerar läsningen eller inte, lite mer exakt så här:
Planerar du vad du ska läsa och när och hur går du i så fall till väga?
 
Mitt svar på det blir både ja och nej. Jag skriver upp en hel del intressanta titlar och markerar massor på goodreads. Ibland bestämmer jag att när den här boken är klar så ska jag ta den där. Men mer än så blir det inte planerat. Hittar jag något intressant i att läsa-hyllan hemma så börjar jag på den om jag känner för det. Behöver jag en bok på jobbet hämtar jag en i bokrummet alternativt lånar som e-bok och då tar jag eventuellt något på att läsa-listan eller så något helt annat. Jag läser därmed också oftast flera böcker samtidigt, en på datorn, en hemma och en som åker med i väskan till exempel.
 
Regler
  1. Skriv in urlen till ditt inlägg om ”jerkan” i kommentarsfältet så att vi lätt hittar till ditt inlägg. (Det är alltså inte adressen till din bloggs huvudsida som ska skrivas in här).
  2. Besök andra bloggar genom att klicka på deras ”jerka”inlägg. Hitta nya bloggar att följa. Skaffa nya vänner. Prata om böcker. Skryt upp dina favoritförfattare. Ha kul!
  3. Sprid information om jerkan så att så många som möjligt hittar hit och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
  4. Besvara följande fråga i ditt inlägg (det blir en ny fråga varje vecka!):
 

torsdag 2 oktober 2014

Fördelarna med en kollaps

Av Jonathan Tropper. Jag har sneglat på Troppers böcker flera gånger, det är något med omslagen som jag tycker om. Det gäller egentligen alla omslag från Gilla-förlag. Nå i alla fall lånade jag den här som e-bok (det har jag nyligen upptäckt är jättebehändigt) och läste på datorn.

Det mesta handlar om Silver som tidigare var med i ett band som hade en hit, nu är han skild och spelar mest på bröllop. Han har en dotter ihop med ex-frun. Dottern har han inte så mycket relation till eller med men när hon oväntat kommer med ett stort besked börjar de hitta tillbaka till varandra. Silver bor på en slags ungkarlshotell och där har han några vänner som kanske först är ytliga men med vilka det blir en djupare vänskap med tiden. Silver får en stroke men vill inte låta sig opereras vilket ställer till det en del med dottern, ex-frun och vännerna.

Jag har inte läst något av Tropper tidigare så jag har inget att jämföra med men jag tycker om den här boken, den är rolig och träffande. Den är inte särskilt lång men rymmer en hel del och samtidigt som den är rolig är den faktiskt lite sorglig också. Lite som En man som heter Ove (men Ove är roligare). Jag gillar karaktären Silver som är rolig, stark och samtidigt rätt ynklig, i relationer med de han faktiskt tycker om.

En bok som kan läsas bara som lättsam underhållning eller som något lite mer.

onsdag 1 oktober 2014

Sigrid


Av Johanne Hildebrandt. Jag blev riktigt glad när jag fick den här som recensionsexemplar av förlaget, som e-bok dessutom vilket är väldigt behändigt. Tidigare har jag läst böckerna om Freja, Idun och Saga i samma serie. De tyckte jag om även om de kanske bitvis inte känns riktigt genomarbetade, det är svårt att förklara men kanske att de är lite väl lika Harlequins utgivning. Fast bättre. Men oavsett så hade jag rätt höga förväntningar om den här och de ökade lite till när jag läste förlagets beskrivning av boken.

Först finns en beskrivning av Sigrid och Svend, sedan kommer den här texten: När Sigrid och Svend möts inleds en episk kärlekshistoria, fylld av ödesdigra val och brutna löften som kommer att förändra hela Norden. Och det var nog där det blev fel med mina förväntningar på boken. Jag trodde att det skulle vara lite mer kärlekshistoria helt enkelt och det tyckte jag inte riktigt att det var.

Det tog ett tag innan de alls träffades, de hade en trevlig natt ihop och det var allt. Sedan var det inte så mycket mer med den historien tyckte jag. Kanske kommer det en till bok där man får veta mer om hur det går? Det kändes i alla fall som att det skulle finnas saker att skriva mer om.

Jag tycker inte heller riktigt att det här med Sigrid Storråda kom fram så mycket som det kunnat. Även om det inte finns mycket känt om henne som historisk person så antyder ju namnet Storråda att hon var duktig på rådgivning och påverkade politiken i den ena eller andra riktningen.

På det stora hela kändes det som att jag läste boken med andan i halsen och väntade på Händelsen med stort H som skulle få igång alltihop. Det kan ha varit mitt eget fel att det blev så för att jag hade fel sorts förväntning (kanske hade En enda natt i för färskt minne?) men besviken blev jag i alla fall. Jag funderar dock på att läsa om den med andra glasögon bara för att dubbelkolla min uppfattning, jag vill gärna tycka om den nämligen.
När Sigrid och Svend möts inleds en episk kärlekshistoria, fylld av ödesdigra val och brutna löften som kommer att förändra hela Norden. - See more at: http://www.forum.se/bocker/svensk-skonlitteratur/s/sigrid/#sthash.TyORTj3Z.dpuf
När Sigrid och Svend möts inleds en episk kärlekshistoria, fylld av ödesdigra val och brutna löften som kommer att förändra hela Norden. - See more at: http://www.forum.se/bocker/svensk-skonlitteratur/s/sigrid/#sthash.TyORTj3Z.dpuf
När Sigrid och Svend möts inleds en episk kärlekshistoria, fylld av ödesdigra val och brutna löften som kommer att förändra hela Norden. - See more at: http://www.forum.se/bocker/svensk-skonlitteratur/s/sigrid/#sthash.TyORTj3Z.dpuf
När Sigrid och Svend möts inleds en episk kärlekshistoria, fylld av ödesdigra val och brutna löften som kommer att förändra hela Norden. - See more at: http://www.forum.se/bocker/svensk-skonlitteratur/s/sigrid/#sthash.TyORTj3Z.dpuf

måndag 29 september 2014

Ränderna går aldrig ur

Av Agnes Hellström. För mig är det här med skola och internat alltid aktuellt. Skola för att jag ju är lärare och internat för att jag brukar läsa Ondskan med sjuor nästan varje år. Ondskan är en sådan bok som jag aldrig ledsnar på så jag läser den gärna. Men i alla fall, när jag delade ut den till årets sjuor tror jag att jag googlade på internat eller något sådant och då kom den här boken upp. Jag kom ihåg att jag läst om den tidigare och funderat på att läsa så nu var det dags.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om den men jag kan börja med att den var lättläst och skulle säkert fungera att läsa med elever om man vill. Jag har ingen aning om sanningshalten i boken, den framstår som en sann berättelse om författarens egna upplevelser. Oavsett den är sann eller delvis sann eller helt osann är det en intressant bok. Internat är en spännande och annorlunda miljö, överklass är kanske inte heller något som många av oss kommer i kontakt med regelbundet. Begreppet överklass går ju givetvis att debattera om man vill men jag väljer att använda det.

En anledning till att läsa den här boken och tycka om den kan vara samma anledning som man läser skvallertidningar, att få känna på ett liv som man kanske vill eller inte vill eftersträva. Eller för att kunna konstatera att "de där" har också problem som alla andra människor. Men helt oavsett anledning till att läsa boken så tycker jag att den är rätt bra och skulle kunna fungera som underlag för intressanta diskussioner.

fredag 26 september 2014

Wolf Hall

Av Hilary Mantel. Det här var ett maratonlopp utan dess like, de sista femtio sidorna skummade jag bara igenom för jag orkade inte mer. Jag fick låna om den en gång dessutom (brukar aldrig hända).

Det är bara att konstatera att jag inte gillar boken hur mycket lovord den än fått. Jag googlade lite efter andra recensioner och det kommer mest upp sådant som recensenter i de stora tidningarna skrivit. Googlar jag dåligt eller är det ett tecken av något slag? Kanske ett tecken på att den inte passar de flesta utan kanske de som läser böcker av en annan anledning är ren underhållning (som är anledningen till att jag läser). Det finns säkert de som tycker att boken är jättebra och har bloggat om det men jag missade inlägget.

Jag brukar ha svårt att sätta fingret på vad jag inte gillar men här lyckas jag i alla fall hitta några saker.
1. Det är massor av personer som på något sätt inte stannar kvar i minnet under läsningen så jag blir jätteförvirrad. Jag läser ju en del fantasy och brukar inte ha problem med många karaktärer men här har jag det. På något sätt är de antingen så lite beskrivna att jag inte kommer ihåg dem, inte har något att hänga upp minnet på eller så byts de ut under tiden (tror jag i alla fall).
2. Jag har svårt att fatta vem synvinkel jag egentligen läser ur, är det Thomas Cromwell eller någon annans? Efter att jag nu läst hundratals sidor har jag fortfarande ingen riktigt bild av Cromwell annat än om början av hans liv.
3. Det hade varit bra om jag läst på lite om Cromwell och Henrik VIII, det hade kanske hjälpt mig att hänga med. Å andra sidan vet jag inte om jag tycker att det ska vara så att man innan läsningen av en bok måste läsa en annan bok med bakgrunden till den första boken.

Det finns en del till men den tänker jag inte ge mig på att läsa, kanske någon gång i framtiden i sådana fall.

Så här står det om boken på förlagets hemsida om någon funderar på att läsa:
England, 1530-tal, är en hårsmån från katastrof. Om kungen dör utan en manlig arvinge kan landet förstöras av inbördeskrig. Henrik VIII vill annullera sitt 20-åriga äktenskap för att istället gifta sig med Anne Boleyn i hopp om att få sin efterlängtade son. Påven och resten av Europa är emot. Vid sin sida har Henrik VIII sin handgångne man, Thomas Cromwell, denna romans märkliga hjälte och huvudperson.
Thomas Cromwell är en högst ovanlig man: han är en uppkomling med en envishet utan dess like, son till en brutal smed, ett politiskt geni, både idealist och kappvändare. Han är mutbar, en charmör och en man med en ofelbar expertis i att manipulera människor och händelser. Cromwell skyr inga medel och tillsammans utgör han och Henrik VIII ett
oövervinnerligt par, eller?

torsdag 25 september 2014

Brännpunkt läsförståelse

Jag hittade en intressant text om läsförståelse på Svenska dagbladets opinionssida som Johanna Linbäck och Johan Unenge står bakom. Rubriken tycker jag är väldigt tankeväckande, Om vi överger barnen i läsningen blir de aldrig vuxna. Skribenterna tar upp saker som att inte förstå en tidning, inte förstå vad ett anställningsavtal innebär och bland det viktigaste, inte förstå hur man röstar. För det är ju faktiskt så det kan bli om man inte läser och tränar sin läsning.

Även om datorer och IT numer kanske ses som det viktigaste att kunna och vara bekant med så bygger ju även det väldigt mycket på läsning. Tydligen har en särskild PISA-undersökning om datorer visat att Sverige ligger lågt även där, för att eleverna inte förstår vad de läser. Jag vet inte hur många gånger jag sagt just detta till kollegor, elever, föräldrar och andra intet ont anande människor. Bara för att vi har datorer kan vi inte sluta med läsningen. Däremot ska vi använda datorerna till att underlätta läsningen på alla sätt vi kan. Det finns ju oanade möjligheter med e-böcker och ljudböcker. Och när man kommit så långt att man kan läsa på något annat språk ökar utbudet av böcker explosionsartat i och med internet.

Jag blir ledsen när jag läser och hör om föräldrar som inte har tid med barnens läsläxa under de första skolåren, läs ett reklamblad om inte annat! Lite upprörd blir jag över kollegor som aldrig läser, alla lärare borde faktiskt göra det åtminstone någon gång. Att önska att alla föräldrar skulle läsa känner jag är lite väl ouppnåeligt så där bromsar jag mig själv.

Vad man ska göra för att få "alla" att förstå att läsningen är viktig har inte jag heller någon lösning på. Jag försöker dra mitt strå till stacken genom att välja så bra böcker som möjligt till mina elever, visa att jag själv läser (ja, det händer att jag har med en bok till lektionerna!) och till sist så köper jag av princip alltid böcker till barn i bekantskapskretsen när det är dags för presenter. Om vi alla gör något litet så bör läsvanan till sist öka.

Här finns brännpunkten.

onsdag 24 september 2014

Omslagsonsdag

Jag hakar på Bokpotatens omslagsonsdag och den här veckans tema är bokstäver där titeln fått ta över en stor del av omslaget. Så här kommer några jag hittat:

Som vanligt fattar jag inte hur jag får dem att ligga bredvid varandra. Måste nog ta tag i att googla hur man gör...

tisdag 23 september 2014

Konsten att vara kvinna

Av Caitlin Moran. Jag ligger som vanligt lite efter och läste den här först i somras. Jag vill minnas att jag köpte den på Akademibokhandeln i Birsta City på min enda semesterresa i somras. Tänka sig att en vända till Sollefteå-Sundsvall kan räknas som en semesterresa :-)

Tillbaka till boken då (den köptes tillsammans med två av Deon Meyer som pappa lade beslag på, måste nog åka och hämta dem) som det varit massor med skriverier om. Jag läste en del just efter att jag läst boken och helt uppenbart glömde jag skriva upp vad folk tyckte och vad jag tyckte om folks tyckande. Jag måste seriöst skapa någon slags system för recensionsskrivande (tips någon?).

I alla fall så tyckte jag om boken. Jag är feminist och läser alldeles för lite om det, ibland blir jag liksom handfallen i diskussioner så vässade argument vore bra. Nu vet jag inte riktigt om det här är den rätta boken för det men någonstans måste man ju börja. Till största delen är den rolig men ibland lite väl äcklig (jag är rätt känslig). Ibland kan jag tycka att det blir lite väl mycket av allt men hon har viktiga poänger om kläder, utseende och rättigheter. Här finns en recension och här finns en från feministbiblioteket. I den sista recensionen kan jag hålla med om kommentaren om att "har vi inte kommit längre än så här"? Hade det varit väldigt nytt och omskakande borde jag kommit ihåg mer än jag gör.

På feministbiblioteket hittar jag förresten ett inlägg om Hanne Vibeke-Holst som nog är min skrivande favoritfeminist. På gymnasiet (eller däromkring) läste jag hennes bok Min mosters migrän och jag minns fortfarande hur bra jag tyckte att den var.

måndag 22 september 2014

Ruska

Bild lånad från flickr
I Finland är det populärt att göra en Ruskaretki på hösten för att se de fina färgerna i naturen. Ruska är alltså när löven på träden blir gula, röda och orangea på ett väldigt fint och häftigt sätt. Nu bor ju jag norrut och har inte så mycket erfarenhet av höst längre söderut så det kanske inte blir riktigt lika färgsprakande där, resorna går nämligen till Lappland. Så i helgen var det min tur att åka på en sådan resa men inte föranledd av att se de fina färgerna utan av den i Finland nordligaste westerntävlingen någonsin.

Under lördagens hemfärd kunde jag titta på färgerna och konstatera att det är mer färg än hemma. Eller så är det det faktum att terrängen är mer kuperad och därmed ser man mer :-) Jag bor ju i Norrbottens plattaste kommun och får inte riktigt det där häftiga intrycket av naturen och färgerna. Tyvärr hade jag ingen kamera så ni får hålla till godo med lånade bilder. Det är faktiskt rätt häftigt med färgerna och väl värt en resa. Jag var till Pyhätunturi men vid foten av fjället så att säga men det finns mycket att göra och uppleva om man är friluftsintresserad.

Av en ren tillfällighet bodde jag på samma går där den trefaldige travkungen Saran-Salama är född.
Bild lånad från Sukuposti


Med detta vill jag alltså säga att jag fortfarande harvar på med Wolf Hall vilket går väldigt, väldigt sakta. Måste nog låna om den igen, för tredje gången. Det är intressant men det går sakta att läsa den och jag förstår inte riktigt varför. Är det någon annan som läst och hur upplevde ni läsningen?

En sista Ruskabild:
Bild lånad från Flickr

fredag 12 september 2014

The Vanishing Game

Av Kate Kae Myers. Den här hittade jag på jobbet och tyckte att den verkade intressant. En kollega läste den innan mig och ansåg att den var bra men att slutet inte var jättebra. Jag måste hålla med om det, den var riktigt spännande i bästa ledtråds- och pusselstil. Själv är jag jättedålig på rebusar, ledtrådar och chiffer men tycker att det är intressant att läsa om (det var ungefär det som var behållningen med den annars hemska Da Vinci-koden).

Den här boken har massor med ledtrådar och sådant vilket bara det gör den spännande och läsvärd. Det blir inte för mycket ledtrådar (som i ovan nämnda Da Vinci-koden) och de som finns leder till något "vettigt" och de som följer dem far inte omkring i någon slags meningslös jakt på något som inte finns. Dessutom är själva historien kring ledtrådarna intressant och lagom mörk och eländig för att en hel del tonåringar ska uppskatta den (tror jag).  Jocelyn och Jack har nämligen vuxit upp i fosterhem till stor det. Ett fosterhem som kanske inte riktigt skulle tåla en närmare granskning. Där träffar de Noah som sedan hjälper Jocelyn att söka efter Jack när han försvunnit.

Boken är som sagt bra men slutet blev ett slags magplask. Men helhetsbedömningen blir ändå att det är en klart läsvärd bok.

torsdag 4 september 2014

Kupoler av eld

Av David Eddings. Det är länge sedan jag läste något av Eddings men tidigare i sommar var det så dags igen. Jag har förstått att många tycker att Eddings böcker är en "sämre" form av fantasy och inget man ska läsa (ungefär så i alla fall) men jag minns att jag tyckte rätt bra om dem i tonåren så en chans till kan de ju få. Så finns ju dessutom den fördelen att om man fastnar i för Eddings så finns det massor av böcker och serier att läsa.

Kupoler av eld är första delen i Sagan om Tamuli. Riddar  Spjuthök är gift med drottning Ehlana och de har en dotter som dessutom är en slags gud återfödd som människa. De beger sig iväg för att hjälpa kejsaren av Tamuli som behöver hjälp med oroligheter i sitt land. Det är en rätt klassisk fantasyhistoria med något ont som ska bekämpas ur ett mindre underläge. Som vanligt med Eddings är det bitvis rätt roligt med en slags torr humor som jag gillar. Det är lättläst vilket är ett plus om man känner att man vill prova på fantasy. Det som är till nackdel är de ändlösa krigen för det är krig hela tiden och är det inte krig så är de mellan krig.

Jag gillar fantasy så jag kommer att ge Eddings några chanser till .

onsdag 3 september 2014

The Seduction of Elliot McBride

Av Jennifer Ashley. Den här hittade jag på Waterstones (där hade jag kunnat bosätta mig) i Edinburgh i våras. Jag hade nog baserat på mina tidigare erfarenheter av böcker med samma typ av omslag väntat mig en lite annan bok. Alltså en som utspelade sig lite längre tillbaka i tiden och absolut inte hade kopplingar till en så från Skottland avlägsen världsdel som Asien.

Han och Hon gifter sig på ett rätt slumpmässigt och roligt sätt. Ett av de roligare alternativen jag läst när det gäller påtvingade äktenskap som sedan visar sig bli rätt trevliga. Han visar sig ha varit i Indien och har en del lite halvmärkliga trauman efter det, han försvinner ibland och annat som känns lite krystat. Inte den bästa romance jag läst men helt okej.

söndag 31 augusti 2014

En enda natt

Av Simona Ahrnstedt. Förra veckan hittade jag ett paket i min postlåda, jag får nog erkänna att jag sprang in för att öppna det (genom att klämma på det gissade jag att det var en bok). Jag hade en mycket liten förhoppning om att det kanske kunde vara En enda natt eftersom jag uppmärksammat att den släppts ut till de läshungrande skarorna.  Ni kan tänka er min glädje när jag öppnade paketet och såg att det faktiskt var En enda natt. Eftersom jag skulle jobba dagen efter lade jag motvilligt undan boken, som har ett omslag i någon slags häftig kvalitet så det var svårt ska jag säga. Dagen efter var en fredag så då gick det ju för sig att läsa, vis av erfarenhet så vet jag att jag sträckläser Simonas böcker varför det är klokt att ha en ledig dag kvällen/natten efter läsningen.

Jag läser mest historisk romance och de enstaka av mer nutida karaktär som jag läst har inte skapat något mer läslust. Alltså var jag även lite skeptisk till den här redan när jag läste att den inte skulle vara historisk. Men det är ju ett faktum att det är Simona som skrivit den och så har den ju ett så klämvänligt omslag så det var ju bara att läsa. Och faktiskt kanske jag kan tänka mig att läsa fler av de romanceromaner i nutid som jag tror att författaren författar och kommer att författa. Några småsaker störde mig lite som att få veta vad kläder kostar (jag kan googla) och så var Hans motvilja mot Hennes familj kanske en aning krystad men på det hela taget var den bra, riktigt bra. Så alla ni som inte läst boken än och känner för en stunds trevlig underhållning skriven på svenska tycker jag ska ta och läsa boken nu.

tisdag 26 augusti 2014

Kuvanveistäjän tytär

Eller Bildhuggarens dotter av Tove Jansson. Jag fick den här boken när jag fyllde år i våras men det dröjde ända till sommaren innan jag läste den. Passade bra när det nu är Tove Jansson-jubileum i år. Vi kommer att ha en temavecka på jobbet också, kanske delar ur den här boken faktiskt kunde passa där.

I vilket fall så är det här en trevlig och mysig bok. Det handlar om Toves barndom, föräldrarna, sommarstället och allt som rör sig i Toves huvud som barn. Det roligaste är att många av händelserna som finns med här även finns i en eller annan form i böckerna om Mumindalen. Eftersom jag inte läst alla böcker om Mumindalen så är det säkert flera saker jag missat som finns med i dem så nu måste jag ta tag i Mumindalsläsandet. Tips?

onsdag 20 augusti 2014

Saker min son behöver veta om världen

Av Fredrik Backman. Jag ligger rätt mycket efter med att skriva om böcker och den här läste jag ut i början på juni. Det är faktiskt den första bok jag lånat som e-bok vilket visade sig vara mycket behändigt, att låna e-bok alltså. Att läsa är alltid behändigt.

Här delar Backman i alla fall med sig av allt sonen kan behöva veta som vuxen, eller för att kunna skaffa sig ett så trevligt liv som möjligt. Det är ingen sammanhängande historia som så utan mer kortare texter om olika ämnen. Det är ungefär samma stil som Backmans blogg och Ove-boken. Mormor-boken tycker jag däremot är lite annorlunda. Varför ska titlarna förresten vara så långa? Blir lite märkligt med förkortningar som Ove-boken :-)

En rolig och snabbläst bok är det här i alla fall, klart läsvärd särskilt om man känner sig vara i behov av bli road för det blir man.

fredag 15 augusti 2014

Tillbaka

efter sommaren. Jag har läst mycket och bloggat lite men tänker att jag ska ta tag i det igen nu när terminen är igång. Under sommaren har jag plöjt några deckare (det hör ju sommaren till) och en del lättsmält romance (eftersom det varit så varmt att jag nästan smält bort själv också).

Sommarens favoriter har bland annat varit:
 














Rätt blandat som synes :-)

Sådant jag inte gillade riktigt lika mycket:
Nirvanaprojektet var dåligt korrekturläst och The Vanishing Game hade ett märkligt magplask-slut.



tisdag 8 juli 2014

Purpurfärgen

Av Alice Walker. Det här börjar väl vara en klassiker nu? Om inte så hoppas jag att den kommer att bli det. Klassiker är ju inget fast begrepp så om fler börjar kalla den för det så hamnar den ju i klassikerfacket efter ett tag. Jag har någon gång för länge sedan sett filmen och hur det nu var så blev det prat om den på jobbet och så fick jag låna boken av en kollega.

Ibland är den lite obegriplig eftersom den är skriven i brevform och med talspråk. Talspråk tycker jag alltid är lite jobbigt att läsa men man vänjer sig ändå rätt snabbt. Boken är på många sätt sorglig men med hoppfulla ljusglimtar här och där. Det är mycket elände med misshandel och incest, samtidigt verkar det för personerna i boken inte vara något konstigt eller helt igenom dåligt. Lite som att det är så livet är och så kan det ju ha varit också. Ibland blir det en del i mitt tycke lösa trådar, Sofia till exempel hade jag gärna läst mer om. Jag tänker mig att det kanske är formatet i form av brev som gör att det blir så, tid passerar mellan breven. Oavsett så är det en bra men bitvis otäck bok.

http://www.imdb.com/title/tt0088939/