torsdag 13 februari 2014

Montana Bride

Av Jillian Hart. Den här fick jag för mig att läsa under jullovet, lite lagom lättsmält och bra tänkte jag mig. Lättsmält var det väl men bra var det inte. Även om man nu skriver romance som förväntas följa ett visst mönster eller recept så kan man ju lägga ner lite tid och bokstäver på karaktärerna och själva historien? Det finns ju massor av författare som lyckas med det, det är väl kanske det som är svårigheten med den här genren. Läsaren förväntar sig en viss slags läsupplevelse och berättelse men det får ändå inte bli för fånigt och platt. Romanceförfattare kanske är en aning underskattade? Ja, i alla fall de som skriver bra romance.

För att förtydliga vad jag menar så tycker jag att den här boken är i stil med eftermiddagstv, alltså en evighetslång TV-serie som följer ett visst mönster och rullar på i all evighet. Typ Glamour, stereotypa karaktärer och helt uppenbart är utomhusscenerna inspelade inomhus med dåliga kulisser. Bra romance är istället i stil med en påkostad filmproduktion där mönstret visserligen också går att förvänta sig, särskilt om den är amerikansk, men allt det andra har man lagt pengar på. Notting Hill med Julia Robert skulle kunna vara ett exempel.

Den som vill läsa Notting Hill-romance läser Lynsay Sands, Simona Ahrnstedt och några utvalda titlar av Danielle Steel och Julie Garwood. Ellen O'Connell har jag bara läst en av men den var bra så annat som hon har skrivit kan också vara bra :-)

2 kommentarer: