måndag 29 september 2014

Ränderna går aldrig ur

Av Agnes Hellström. För mig är det här med skola och internat alltid aktuellt. Skola för att jag ju är lärare och internat för att jag brukar läsa Ondskan med sjuor nästan varje år. Ondskan är en sådan bok som jag aldrig ledsnar på så jag läser den gärna. Men i alla fall, när jag delade ut den till årets sjuor tror jag att jag googlade på internat eller något sådant och då kom den här boken upp. Jag kom ihåg att jag läst om den tidigare och funderat på att läsa så nu var det dags.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om den men jag kan börja med att den var lättläst och skulle säkert fungera att läsa med elever om man vill. Jag har ingen aning om sanningshalten i boken, den framstår som en sann berättelse om författarens egna upplevelser. Oavsett den är sann eller delvis sann eller helt osann är det en intressant bok. Internat är en spännande och annorlunda miljö, överklass är kanske inte heller något som många av oss kommer i kontakt med regelbundet. Begreppet överklass går ju givetvis att debattera om man vill men jag väljer att använda det.

En anledning till att läsa den här boken och tycka om den kan vara samma anledning som man läser skvallertidningar, att få känna på ett liv som man kanske vill eller inte vill eftersträva. Eller för att kunna konstatera att "de där" har också problem som alla andra människor. Men helt oavsett anledning till att läsa boken så tycker jag att den är rätt bra och skulle kunna fungera som underlag för intressanta diskussioner.

fredag 26 september 2014

Wolf Hall

Av Hilary Mantel. Det här var ett maratonlopp utan dess like, de sista femtio sidorna skummade jag bara igenom för jag orkade inte mer. Jag fick låna om den en gång dessutom (brukar aldrig hända).

Det är bara att konstatera att jag inte gillar boken hur mycket lovord den än fått. Jag googlade lite efter andra recensioner och det kommer mest upp sådant som recensenter i de stora tidningarna skrivit. Googlar jag dåligt eller är det ett tecken av något slag? Kanske ett tecken på att den inte passar de flesta utan kanske de som läser böcker av en annan anledning är ren underhållning (som är anledningen till att jag läser). Det finns säkert de som tycker att boken är jättebra och har bloggat om det men jag missade inlägget.

Jag brukar ha svårt att sätta fingret på vad jag inte gillar men här lyckas jag i alla fall hitta några saker.
1. Det är massor av personer som på något sätt inte stannar kvar i minnet under läsningen så jag blir jätteförvirrad. Jag läser ju en del fantasy och brukar inte ha problem med många karaktärer men här har jag det. På något sätt är de antingen så lite beskrivna att jag inte kommer ihåg dem, inte har något att hänga upp minnet på eller så byts de ut under tiden (tror jag i alla fall).
2. Jag har svårt att fatta vem synvinkel jag egentligen läser ur, är det Thomas Cromwell eller någon annans? Efter att jag nu läst hundratals sidor har jag fortfarande ingen riktigt bild av Cromwell annat än om början av hans liv.
3. Det hade varit bra om jag läst på lite om Cromwell och Henrik VIII, det hade kanske hjälpt mig att hänga med. Å andra sidan vet jag inte om jag tycker att det ska vara så att man innan läsningen av en bok måste läsa en annan bok med bakgrunden till den första boken.

Det finns en del till men den tänker jag inte ge mig på att läsa, kanske någon gång i framtiden i sådana fall.

Så här står det om boken på förlagets hemsida om någon funderar på att läsa:
England, 1530-tal, är en hårsmån från katastrof. Om kungen dör utan en manlig arvinge kan landet förstöras av inbördeskrig. Henrik VIII vill annullera sitt 20-åriga äktenskap för att istället gifta sig med Anne Boleyn i hopp om att få sin efterlängtade son. Påven och resten av Europa är emot. Vid sin sida har Henrik VIII sin handgångne man, Thomas Cromwell, denna romans märkliga hjälte och huvudperson.
Thomas Cromwell är en högst ovanlig man: han är en uppkomling med en envishet utan dess like, son till en brutal smed, ett politiskt geni, både idealist och kappvändare. Han är mutbar, en charmör och en man med en ofelbar expertis i att manipulera människor och händelser. Cromwell skyr inga medel och tillsammans utgör han och Henrik VIII ett
oövervinnerligt par, eller?

torsdag 25 september 2014

Brännpunkt läsförståelse

Jag hittade en intressant text om läsförståelse på Svenska dagbladets opinionssida som Johanna Linbäck och Johan Unenge står bakom. Rubriken tycker jag är väldigt tankeväckande, Om vi överger barnen i läsningen blir de aldrig vuxna. Skribenterna tar upp saker som att inte förstå en tidning, inte förstå vad ett anställningsavtal innebär och bland det viktigaste, inte förstå hur man röstar. För det är ju faktiskt så det kan bli om man inte läser och tränar sin läsning.

Även om datorer och IT numer kanske ses som det viktigaste att kunna och vara bekant med så bygger ju även det väldigt mycket på läsning. Tydligen har en särskild PISA-undersökning om datorer visat att Sverige ligger lågt även där, för att eleverna inte förstår vad de läser. Jag vet inte hur många gånger jag sagt just detta till kollegor, elever, föräldrar och andra intet ont anande människor. Bara för att vi har datorer kan vi inte sluta med läsningen. Däremot ska vi använda datorerna till att underlätta läsningen på alla sätt vi kan. Det finns ju oanade möjligheter med e-böcker och ljudböcker. Och när man kommit så långt att man kan läsa på något annat språk ökar utbudet av böcker explosionsartat i och med internet.

Jag blir ledsen när jag läser och hör om föräldrar som inte har tid med barnens läsläxa under de första skolåren, läs ett reklamblad om inte annat! Lite upprörd blir jag över kollegor som aldrig läser, alla lärare borde faktiskt göra det åtminstone någon gång. Att önska att alla föräldrar skulle läsa känner jag är lite väl ouppnåeligt så där bromsar jag mig själv.

Vad man ska göra för att få "alla" att förstå att läsningen är viktig har inte jag heller någon lösning på. Jag försöker dra mitt strå till stacken genom att välja så bra böcker som möjligt till mina elever, visa att jag själv läser (ja, det händer att jag har med en bok till lektionerna!) och till sist så köper jag av princip alltid böcker till barn i bekantskapskretsen när det är dags för presenter. Om vi alla gör något litet så bör läsvanan till sist öka.

Här finns brännpunkten.

onsdag 24 september 2014

Omslagsonsdag

Jag hakar på Bokpotatens omslagsonsdag och den här veckans tema är bokstäver där titeln fått ta över en stor del av omslaget. Så här kommer några jag hittat:

Som vanligt fattar jag inte hur jag får dem att ligga bredvid varandra. Måste nog ta tag i att googla hur man gör...

tisdag 23 september 2014

Konsten att vara kvinna

Av Caitlin Moran. Jag ligger som vanligt lite efter och läste den här först i somras. Jag vill minnas att jag köpte den på Akademibokhandeln i Birsta City på min enda semesterresa i somras. Tänka sig att en vända till Sollefteå-Sundsvall kan räknas som en semesterresa :-)

Tillbaka till boken då (den köptes tillsammans med två av Deon Meyer som pappa lade beslag på, måste nog åka och hämta dem) som det varit massor med skriverier om. Jag läste en del just efter att jag läst boken och helt uppenbart glömde jag skriva upp vad folk tyckte och vad jag tyckte om folks tyckande. Jag måste seriöst skapa någon slags system för recensionsskrivande (tips någon?).

I alla fall så tyckte jag om boken. Jag är feminist och läser alldeles för lite om det, ibland blir jag liksom handfallen i diskussioner så vässade argument vore bra. Nu vet jag inte riktigt om det här är den rätta boken för det men någonstans måste man ju börja. Till största delen är den rolig men ibland lite väl äcklig (jag är rätt känslig). Ibland kan jag tycka att det blir lite väl mycket av allt men hon har viktiga poänger om kläder, utseende och rättigheter. Här finns en recension och här finns en från feministbiblioteket. I den sista recensionen kan jag hålla med om kommentaren om att "har vi inte kommit längre än så här"? Hade det varit väldigt nytt och omskakande borde jag kommit ihåg mer än jag gör.

På feministbiblioteket hittar jag förresten ett inlägg om Hanne Vibeke-Holst som nog är min skrivande favoritfeminist. På gymnasiet (eller däromkring) läste jag hennes bok Min mosters migrän och jag minns fortfarande hur bra jag tyckte att den var.

måndag 22 september 2014

Ruska

Bild lånad från flickr
I Finland är det populärt att göra en Ruskaretki på hösten för att se de fina färgerna i naturen. Ruska är alltså när löven på träden blir gula, röda och orangea på ett väldigt fint och häftigt sätt. Nu bor ju jag norrut och har inte så mycket erfarenhet av höst längre söderut så det kanske inte blir riktigt lika färgsprakande där, resorna går nämligen till Lappland. Så i helgen var det min tur att åka på en sådan resa men inte föranledd av att se de fina färgerna utan av den i Finland nordligaste westerntävlingen någonsin.

Under lördagens hemfärd kunde jag titta på färgerna och konstatera att det är mer färg än hemma. Eller så är det det faktum att terrängen är mer kuperad och därmed ser man mer :-) Jag bor ju i Norrbottens plattaste kommun och får inte riktigt det där häftiga intrycket av naturen och färgerna. Tyvärr hade jag ingen kamera så ni får hålla till godo med lånade bilder. Det är faktiskt rätt häftigt med färgerna och väl värt en resa. Jag var till Pyhätunturi men vid foten av fjället så att säga men det finns mycket att göra och uppleva om man är friluftsintresserad.

Av en ren tillfällighet bodde jag på samma går där den trefaldige travkungen Saran-Salama är född.
Bild lånad från Sukuposti


Med detta vill jag alltså säga att jag fortfarande harvar på med Wolf Hall vilket går väldigt, väldigt sakta. Måste nog låna om den igen, för tredje gången. Det är intressant men det går sakta att läsa den och jag förstår inte riktigt varför. Är det någon annan som läst och hur upplevde ni läsningen?

En sista Ruskabild:
Bild lånad från Flickr

fredag 12 september 2014

The Vanishing Game

Av Kate Kae Myers. Den här hittade jag på jobbet och tyckte att den verkade intressant. En kollega läste den innan mig och ansåg att den var bra men att slutet inte var jättebra. Jag måste hålla med om det, den var riktigt spännande i bästa ledtråds- och pusselstil. Själv är jag jättedålig på rebusar, ledtrådar och chiffer men tycker att det är intressant att läsa om (det var ungefär det som var behållningen med den annars hemska Da Vinci-koden).

Den här boken har massor med ledtrådar och sådant vilket bara det gör den spännande och läsvärd. Det blir inte för mycket ledtrådar (som i ovan nämnda Da Vinci-koden) och de som finns leder till något "vettigt" och de som följer dem far inte omkring i någon slags meningslös jakt på något som inte finns. Dessutom är själva historien kring ledtrådarna intressant och lagom mörk och eländig för att en hel del tonåringar ska uppskatta den (tror jag).  Jocelyn och Jack har nämligen vuxit upp i fosterhem till stor det. Ett fosterhem som kanske inte riktigt skulle tåla en närmare granskning. Där träffar de Noah som sedan hjälper Jocelyn att söka efter Jack när han försvunnit.

Boken är som sagt bra men slutet blev ett slags magplask. Men helhetsbedömningen blir ändå att det är en klart läsvärd bok.

torsdag 4 september 2014

Kupoler av eld

Av David Eddings. Det är länge sedan jag läste något av Eddings men tidigare i sommar var det så dags igen. Jag har förstått att många tycker att Eddings böcker är en "sämre" form av fantasy och inget man ska läsa (ungefär så i alla fall) men jag minns att jag tyckte rätt bra om dem i tonåren så en chans till kan de ju få. Så finns ju dessutom den fördelen att om man fastnar i för Eddings så finns det massor av böcker och serier att läsa.

Kupoler av eld är första delen i Sagan om Tamuli. Riddar  Spjuthök är gift med drottning Ehlana och de har en dotter som dessutom är en slags gud återfödd som människa. De beger sig iväg för att hjälpa kejsaren av Tamuli som behöver hjälp med oroligheter i sitt land. Det är en rätt klassisk fantasyhistoria med något ont som ska bekämpas ur ett mindre underläge. Som vanligt med Eddings är det bitvis rätt roligt med en slags torr humor som jag gillar. Det är lättläst vilket är ett plus om man känner att man vill prova på fantasy. Det som är till nackdel är de ändlösa krigen för det är krig hela tiden och är det inte krig så är de mellan krig.

Jag gillar fantasy så jag kommer att ge Eddings några chanser till .

onsdag 3 september 2014

The Seduction of Elliot McBride

Av Jennifer Ashley. Den här hittade jag på Waterstones (där hade jag kunnat bosätta mig) i Edinburgh i våras. Jag hade nog baserat på mina tidigare erfarenheter av böcker med samma typ av omslag väntat mig en lite annan bok. Alltså en som utspelade sig lite längre tillbaka i tiden och absolut inte hade kopplingar till en så från Skottland avlägsen världsdel som Asien.

Han och Hon gifter sig på ett rätt slumpmässigt och roligt sätt. Ett av de roligare alternativen jag läst när det gäller påtvingade äktenskap som sedan visar sig bli rätt trevliga. Han visar sig ha varit i Indien och har en del lite halvmärkliga trauman efter det, han försvinner ibland och annat som känns lite krystat. Inte den bästa romance jag läst men helt okej.