onsdag 17 december 2014

Shadows on the Nile

Av Kate Furnivall. Ett Skottlandsfynd köpt på Waterstones i Edinburgh.  Jag vet inte riktigt vad det var som fick mig att köpa boken men det kan ha varit det fina omslaget. Eller så tyckte jag att det var dags att vidga vyerna med en världsdel som för mig annars är mest förknippad med Deon Meyers deckare. Afrikatips mottages tacksamt om någon har.

Tillbaka till skuggorna på Nilen, det är en slags deckare i Sherlock Holmes och Agatha Christie-anda. Ingen av dem tillhör mina favoriter men kanske att Sherlock förtjänar lite läsning efter det här. De böckerna eller mysterierna spelar nämligen en rätt stor roll i den här boken, de leder huvudpersonen Jessica på rätt spår när hon letar efter sin försvunne bror.

Jag gillade boken på det sättet att atmosfären var spännande men samtidigt sådär engelsk överklass-lättsam, världen ligger för våra fötter ungefär. Men den har några frågetecken eller vad jag ska kalla det. Det är lite väl många historier som vävs ihop till en, boken hade tjänat på att kapa någon och koncentrera sig mer på det som finns kvar. Den försvunna broderns Georgie till exempel, bara berättelsen om honom hade kunnat bli en bok. Föräldrarna spelar en rätt liten roll och de hade jag också gärna läst mer om. Och så det här med att det är dottern som ska leta efter sonen. Jag är rätt säker på att ingen ogift kvinna reste iväg till Egypten med en rätt okänd (ogift) man under 1930-talet bara så där. Särskilt inte som föräldrarna verkade vara rätt konservativa.

Trevlig underhållning för stunden dock. Sherlock Holmes-ledtrådarna tycker jag används snyggt men aningen långsökt ibland men det är nog roligt om man själv har läst en del av de mysterierna. Längst bak finns dessutom frågor till boken som ät tänkta till en bokcirkel eller liknande vilket jag tyckte var rätt roligt.

onsdag 10 december 2014

Oj, oj

Nu var det länge sedan jag skrivit något. Jag skyller lite på den sedvanliga slutet på terminen-arbetsbelastningen. Hur jag än försöker planera så att det ska vara ungefär lika mycket att göra hela tiden så blir det aldrig så. Det mesta har dock varit roligt och jag har gjort lite nya uppgifter samt provat lite nytt med en klass. Jag har introducerat Hungerspelen för en klass och där var det en elev som läst hela serien. Vilket är jätteroligt men samtidigt lite extra arbete för mig eftersom jag måste hitta något bra att ersätta den med. Jag besökte bibblan och hittade Delirium, Cinder och Legend som jag tänkte kunde vara något åt rätt håll. Kravet var att det skulle vara en slags dystopi (Cinder kanske inte riktigt passar där men det var en chansning ifall att eleven skulle ha läst de andra två). Legend av Marie Lu var den enda jag själv inte läst tidigare men det visade sig vara en riktigt bra bok.

June tillhör en familj ur eliten i Republiken. Republiken ligger i ständiga krig med Kolonierna så det behövs rätt mycket soldater av olika slag. June är en sådan, dessutom den som fått allra högst poäng på det test alla tioåringar måste genomgå som bestämmer vilken väg de kommer att ta i livet.

Day klarade inte sitt test och antas vara död, han lever dock i staden men håller sig gömd. Han är eftersökt som brottsling men myndigheterna har inte hittat honom. Inte förrän June får i uppdrag att spåra upp honom.

De träffas och saker och ting tar en annan vändning. De blir kära (oväntat eller hur?) men det är inte huvudhistorien tycker jag. Det som är intressant är hur June funderar över sitt liv, samhället och över hur hennes bror dödades. Det är nämligen Day som står oskyldigt anklagad för det. Jag tycker att dystopier är väldigt spännande, jag kan föreställa mig allehanda katastrofer som skulle kunna orsaka sådana samhällsförvandlingar. Och så ger det en chans att tänka på vad vi idag kan göra för att vi inte ska gå mot en sådan framtid.

En riktigt, riktigt bra bok. Jag ska läsa efterföljande delar också.