lördag 26 september 2015

Om inte nu så när


Av Annika Thor. På många sätt en aktuell bok, dels för att andra världskriget på något sätt alltid är aktuellt och för att vi har stor ström av flyktingar i Europa idag. Boken handlar om flyktingar från Tyskland som kommer till Sverige i samband med andra världskriget. Ilse har kommit redan innan kriget i egenskap av anställd vid tyska ambassaden men journalisten Arnold kommer senare. I boken får man följa hur Ilse försöker få tillstånd för sin familj att komma till Sverige och hur hon gör massor med besök och lämnar ansökningar på utlänningsbyrån. Arnold måste anmäla sig på samma ställe för att alls få stanna i Sverige. Ingrid jobbar i expeditionen på utlänningsbyrån där hon träffar Arnold.

Jag tyckte boken var bra men den blev lite hängande i luften på slutet. Ilse och hennes familj blir liksom inte färdigbehandlade tycker jag. Det fanns en del där med till exempel tapetdörren och hennes excentriska beteende i slutet av livet som på något sätt bara lämnas därhän. Det var väldigt intressant att läsa om de svenska koncentrationslägren som namnet till trots inte är som det vi idag kanske associerar med koncentrationsläger. I Sverige då var det helt enkelt en plats där människor koncentrerades, samlades, i det här fallet personer som på något sätt tänktes kunna skada Sverige. Ibland känns det som att författaren velat berätta så mycket att det inte riktigt alltid hänger ihop. Men sammantaget en bra bok ändå.

tisdag 18 augusti 2015

Skymningsflickan

Efter att av en slump ha läst den här recensionen om boken så blev jag inspirerad till att läsa. Så nu lånade jag den som e-bok från biblioteket, så smidigt! Den finns nämligen inte ens som fysiskt exemplar på mitt bibliotek och jag hatar att vänta på något jag vill ha :-)

I övrigt går det lite trögt med läsningen eftersom jobbet och en del krångligheter där stjäl tid och energi. Jag hoppas på läsinspiration av ovan nämnda bok samt läslyftet som börjar komma igång i  min kommun nu.

söndag 2 augusti 2015

American sniper

Av Chris Kyle. Jag har inte sett filmen men blev lite nyfiken på boken där den stod på bibblans nyhetshylla. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den. Kanske jag börjar med det uppenbara som att den kanske hade behövt en extra korrekturläsning vad gäller meningsbyggnad och sådant. Att börja i den änden är aldrig bra, sådant ska komma i slutet som en slags parentes för att resten av boken var så bra att det inte gjorde så mycket med några språkliga missar. Men nu är det först.

Kanske det är svårt för mig att förstå boken för att den är så amerikansk och jag aldrig har varit där? Jag har väldigt svårt att förstå den här fosterlandskärleken som tar uttryck i att man åker över halva klotet för att föra krig. Om nu det här andra landet tagit sig friheter med den fysiska gränsen till mitt eget land skulle jag kanske ha lättare att förstå men att åka till säg Australien för att delta i ett krig skulle aldrig falla mig in.

På förlagets sida står det att boken är spännande som en thriller. Det håller inte jag med om, den var snarare rätt långtråkig med massor av händelser staplade efter varandra. Jag tyckte inte att det var något som byggde upp någon slags spänning eller förväntan om att få reda på hur det går.

Jag tror inte att jag tillhör den här bokens målgrupp helt enkelt.

tisdag 14 juli 2015

Fantastic Mr Fox

Av Roald Dahl.

Min kollega engelskläraren brukar visa den härliga filmen Fantastic Mr Fox varje år men jag har aldrig läst boken. I maj var jag och ovan nämnda kollega tillsammans med några elever i London och vi passade på att besöka Roald Dahl museum i Great Missenden. Där fanns en mycket trevlig butik där jag införskaffade Fantastic Mr Fox och Matilda. En liten parentes är att jag i vintras träffade min mellanstadielärare som sa att jag tydligen läste Matilda i årskurs fem, det kommer jag inte alls ihåg.

Jag gillade boken och berättelsen, den är rolig, underfundig och lite mer rakt på eller hur jag ska förklara det jämfört med barnböcker av idag (ska dock tillägga att mitt barnboksläsande inte alls är lika stort som mitt ungdomsboksläsande). Lite mer otäck kanske, som folksagorna där det kan förekomma rätt grymma händelser. Kanske det inte är helt fel, allt behöver inte vara så tillrättalagt och anpassat alla gånger kan jag tycka. Lite utmaning är alltid bra.

Förmodligen passar boken även bra till de som nyligen börjat läsa på engelska. Oavsett ålder skulle jag vilja säga. 

onsdag 3 juni 2015

En enda hemlighet


Av Simona Ahrnstedt. I måndags när jag kom hem från jobbet låg det ett paket på köksbordet innehållandes den här boken. Jag har med flit inte hållit reda på när den kommer ut för att inte längta allt för mycket så det var en mycket, mycket glad överraskning. Jag gillar den historiska serien väldigt mycket och läser mest historisk romance och då kanske det är bra att vidga vyerna lite med romance idag. Jag är ingen expert på romance som utspelar sig idag (det har säkert något namn som jag inte känner till) men den här boken som nu är min andra erfarenhet av den genren har ändå mycket gemensamt med de historiska jag läst. Själva poängen med att läsa romance enligt mig är underhållning och verklighetsflykt, det brukar uppfyllas bäst av historisk romance eftersom jag har alldeles tillräckligt av vanlig vardag varje dag. Den här boken utspelar sig visserligen i nutid men det är inte en särskilt välbekant miljö för mig med överklass, jetset och mycket pengar (jag är hästägare = lätt att räkna ut att jag inte har några pengar). Det är rätt glamoröst men utan kostnadsupplysningarna som den förra boken innehöll, kanske författaren den här gången känner sig säkrare i miljön och därmed kan hoppa över att tala om vad saker kostar? För mig är miljön och personerna övertygande i alla fall så jag tycker att hon lyckas. Eventuellt spårar det ur lite grann med gisslanfritagningen men jag har överseende med det eftersom i alla fall gisslantagning kan ske. Sådana fritagningar är det dock mer sällan jag läser om. Därmed inte sagt att de inte förekommer och något hjältedåd bör alltid finnas med tycker jag.

Jag gillar sidohistorien med ytterligare en kärlek som känns rätt rar och oskyldig. Jag funderar lite på om den är tänkt som en motvikt mot det lite mer kinky i huvudkaraktärernas förhållande. I sådana fall fungerar det bra tycker jag och jag hade gärna läst lite mer om dem faktiskt. För det är bara att konstatera att kinky inte är riktigt mitt intresseområde. Jag kan dock inte låta bli att tycka att det är rätt modigt att skriva om (det finns säkert en hel genre med sådan romance på engelska men ändå) i en bok som jag tror når ut till fler och nya läsare än annan romance gör.

I slutet blir jag väldigt nyfiken på nästa bok, epilogen skapar en förväntning om spännande tider tycker jag. För mig antyder den även att mönstret med en serie med en bok per person i syskonskaran bryts och det verkar spännande. På något sätt är det som jag förstått det ändå tänkt att allt ska hänga ihop, annars hade det väl inte hetat att det är en serie? Jag gillar även den lilla referensen till den tidigare serien, det var snyggt tycker jag.

Sammanfattningsvis är det en bra, underhållande och därmed läsvärd bok. Omslaget är snyggt och med den där lite obestämbara strukturen, det är trevligt att hålla i helt enkelt. Den kom dessutom precis i rättan tid, mitt huvud är fullt av uppgifter, betyg, avslutningsförberedelser, städning och annat som hör till så här i slutet på terminen så en paus i form av lite romancesträckläsning var mer än välkommet.

torsdag 28 maj 2015

Barn av sin stad

Av Per AndersFogelström. Jag minns att någon av mina universitetslärare tipsade om den här serien när jag pluggade historia. Jag tror att det kom upp till diskussion för att TV-serien Snapphanar just visats på SVT och någon av Arn-filmerna haft premiär. Ingen av filmerna föll läraren i smaken i fråga om historisk korrekthet och därför kom den här serien av böcker på tal.

Nu är jag ingen expert på Stockholmshistoria och har genom mycket romanceläsande tränat bort mitt öga för "så där kan det inte ha gått till för att..." men jag skulle nog vilja säga att jag håller med min dåvarande lärare om att det här är rätt korrekt. Jag tycker nog att personerna också skildras på ett nyanserat och trevligt sätt, de är liksom inte bara bihang till det historiska förloppet så att säga.

Jag skulle tro att det är extra roligt att läsa den här serien om det är så att man bor i Stockholm eller har varit där ofta, själv kommer jag inte ens ihåg när jag varit där sist. Det är nog gått och väl över tio år sedan. Känner man till staden kan man nog på ett bättre sätt leva sig in i förändringarna som skett och kanske allra mest förundras. Jag tyckte om boken eftersom jag gillar historia och den här typen av familjeberättelser (Jan Guillou och Ken Folletts liknande böcker hör till mina favoriter). Jag ser fram emot att läsa de två sista böckerna i serien.

onsdag 27 maj 2015

Slash


Av Slash och Anthony Bozza. Efter att ha läst The Dirt och The Heroin Diaries hade jag rätt höga förväntningar på Slash. Förväntningar som tyvärr inte alls infriades. Den var långsam och trög i början med alldeles för mycket ovidkommande om barndom och mamman vänner. Det är säkert viktigt för Slash själv men jag tycker inte att det hörde hemma i den här boken, det tillförde inget bra i min mening. Jag tycker även att de hade kunnat ta bort i princip alla referenser till händelser som kommer att behandlas. Det kändes nästan som att de visste att texten är lite ointressant och för att få läsarna att stanna kvar skriver de om sådant de kommer att skriva om längre fram. 

Det var först mot slutet som det tog riktigt fart och blev intressant och lockande till läsning. Jag gillar böcker som håller ett högt tempo och det gjorde den här först i slutet. Jag ska erkänna att det jag helst ville läsa om var konflikten med Axl och läste förmodligen med den förväntningen hela tiden. Det kan vara därför jag tyckte att boken var seg och långsam. Jag rekommenderar den som funderar på att läsa att börja någonstans i mitten av boken. 

tisdag 5 maj 2015

Kautokeino, en blodig kniv

Av Lars Pettersson. På världsbokdagen delades den här boken ut på alla bibliotek i Norrbotten, har jag förstått i alla fall. Det är en del av projektet Norrbotten läser som syftar till att fler ska läsa och tydligen ska författaren till hösten turnera runt i länets kommuner. Jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att ta del av det eftersom jag verkligen gillade boken. Det ska finnas en lite handledning för diskussioner men den hittar jag inte, kanske den finns på mitt lokala bibliotek?

Boken har i alla fall legat i köket sedan världsbokdagen och jag har känt mig lite sugen på att läsa deckare men inte kommit igång (mest för att hästeriet har varit mycket aktivt de senaste veckorna). Det börjar kännas som sommar i luften en aning och under sommaren brukar jag alltid läsa deckare så det är nog därför. Så igår var det dags, jag sträckläste boken efter jobbet med ett litet avbrott för middag och hästskötsel.

I likhet med Åsa Larssons deckare är det bästa med den här boken att den nästan utspelar sig hemma. På väg till jobbet passerar jag en vägskylt med texten Karesuando 365, därifrån är det sedan inte jättelångt till Kautokeino.

Det är en bra deckare som inte var för lätt att genomskåda, i början var det till och med lite svårt att hänga med i vems perspektiv jag läste ur. Sedan klarnade det i rätt lagom takt. Ibland retade jag mig på tempusbyte mitt i meningar, något syftningsfel och liknande. Ytterligare en korrekturläsning hade inte varit fel tycker jag. Men det störde inte allt för mycket. I början av boken finns en karta över området där boken utspelar sig och den tittade jag en del på eftersom jag inte är så bekant med den norska sidan. Jag gillade hur historien liksom utvecklade sig från våldtäktsanmälan till något mycket, mycket större och komplicerat. Först tyckte jag riktigt illa om Niilas Mahte men i slutet tyckte jag nästan lite synd om honom. Anna var bestämd och med skinn på näsan (eller hon har ben i näsan vilket är ett uttryck som jag inte hört förut). Det finns visst en del till som jag absolut måste läsa.


En bonusbild från när vi hade renräkning just efter påsk. Dagen efter flyttades de till sommarbeteslandet. Och nej, jag är inte same men jag har en jordbruksfastighet inom en koncessionssameby vilket gör att jag får ha ett renmärke.

Ett tillägg
Jag hittade en intressant artikel hos SvD om bland annat Kautokeino, en blodig kniv. Tydligen har boken fått viss kritik för att samiskan var felstavad. Rätt ofta kan jag gissa vad samiska ord betyder i meningar som finns insprängda på det sättet (ofta är det ju enklare meningar) eftersom jag kan finska. Det kunde jag inte i lika stor utsträckning nu, kanske det beror på stavningen? Eller så var det mer komplicerade meningar.

Som vanligt har en del ortsbefolkning synpunkter på hur orten och de skildras. Själv har jag lite svårt att förstå det eftersom det trots allt är fiktion och inte fakta. Det blev liknande stor debatt minns jag när Mikael Niemis Populärmusik från Vittula gavs ut.

fredag 24 april 2015

En ö i havet #1-4



Jag vet inte riktigt varför det dröjt så länge innan jag läst de här böckerna. Det kan hända att jag tänkte att de var för barnsliga när de först gavs ut (jag gick på högstadiet) men samtidigt har jag alltid tyckt om historia så därför borde de ha intresserat mig. Å andra sidan var inte informationen om nya böcker alltid så snabb då, jag minns inte att jag var särskilt ofta till biblioteket heller då. Jag tror mest att jag lånade av kompisar och liknande. På gymnasiet däremot var jag stamkund i skolbiblioteket.

Alla fyra delarna finns som e-bok hos mitt bibliotek så de var lätt och behändigt att låna. De är inte särskilt långa heller, omkring hundra sidor per bok så det gick väldigt snabbt att läsa. Det finns en TV-serie också som jag någon gång sett något enstaka avsnitt av men nu skulle det vara roligt att se hela serien.

Innehållet är nog bekant för många men i korthet så får man följa systrarna Steffi och Nelli som skickas från Wien till Sverige när judeförföljelserna börjar bli allt för svåra. De hamnar i olika familjer på en västkustö. Steffi är huvudperson och det är genom henne allt berättas. Föräldrarna blir kvar i Wien och de skriver brev till varandra till den dag när det inte längre kommer svar från pappan.

Jag tycker att det är en mycket fin berättelse som tar upp något som jag inte var så bekant med innan, att det kom judiska barn till Sverige under kriget utan sina föräldrar. Jag har mest läst om de finska barn som kom. Jag tror att det här är en serie böcker som skulle kunna fungera mycket bra på högstadiet eftersom den tar upp så väldigt mycket som är aktuellt för en elev. Det mest uppenbara är förstås andra världskriget som är ett ständigt aktuellt ämne i historieämnet men även identitetsskapande, språk, kompis- och kärleksrelationer tas upp på ett fint sätt. Vissa saker skulle jag gärna läsa mer om (som till exempel om hur tant Alma resonerar kring lillasyster Nelli) men det är nog för att jag numer är vuxen och inte tonåring. Läs!


måndag 20 april 2015

Norska!


Efter att ha läst det här inlägget på Kulturkollo och sedan det här hos Fiktiviteter tänkte jag att det skulle vara roligt att se om jag kan läsa på norska. Det var passande i tiden för mig eftersom jag just suttit och knåpat ihop uppgifter om danska och norska till mina åttor. Läsning som kometensutveckling tänkte jag alltså. Jag hade ingen aning om att det fanns så väldigt mycket romanserier som verkar fortsätta i oändlighet och handla om ungefär samma saker (familj, släkt, kärlek, historia och fjäll).

Den här boken handlar i alla fall om Selja som är torpardotter och får tjänst på den stora gården i närheten. Innan hon börjar där drömmer hon en (sann)dröm där hon ser sin tillkommande. Han visar sig sedan vara dräng på den stora gården. Där gissade jag vad som skulle hända men det händer inte, inte i den här boken i alla fall. Lite störd blev jag över att den slutar med lite av en cliff hanger, jag är visserligen inte så van vid det men jag tror nog att jag föredrar att en bok i en serie har någon slags avslutat slut så att säga. Annars tyckte jag nog att berättelsen var helt okej med drag som jag tror att man kan förvänta sig av den här genren som lite övernaturligt, lite fnurra på tråden och sådant. Jag får se om jag läser nästa del.

Här finns en förteckning över sådana här serier översatta till svenska Bibliotek värmland
Här finns ett fint lexikon att använda vid läsning Tradusa

Jag använde lexikonet rätt flitigt men ändå tog läsningen inte särskilt lång tid och var inte oöverstigligt svårt eller jobbigt. Lite mer koncentration än vanligt krävde det dock men jag tror faktiskt att jag ska prova igen, den här sortens bok är nog perfekt att börja med tror jag (inte särskilt svårt att hänga med i handlingen). Det känns som en rätt rolig utmaning att läsa på ett nytt språk och kanske jag får tag i någon ljudbok på norska att lyssna på också.

Här finns en hel del e-böcker i genren som kanske kan vara behändigt att börja med om man vill Favorittbok

söndag 12 april 2015

American Wife

Av Curtis Sittenfeld. Så nu har jag för andra gången läst den här boken, nu på engelska. Jag måste säga att det här nog har blivit en av mina favoritböcker. Den är riktigt bra. Jag tror att en av sakerna som gör den bra är att den lite grann i alla fall bygger på en sann historia om en nu levande person, Laura Bush. Bara tanken på att det kanske är så här det har varit och så här hon har tänkt tillför något extra till läsningen tycker jag. Egentligen kanske man skulle kunna kalla hela boken för en fanfiction?

Jag tycker att den är lättläst även på engelska även om den ibland hoppar mellan händelser. Det gör den visserligen på ett mycket snyggt sätt, ungefär som att jag är med om något i mitt liv som gör att jag kommer ihåg något som hänt för tio år sedan vilket påminner om nuet och så berättar jag det.

Här kan man läsa mer om Sittenfeld, är det någon som har läst Sisterland och som kan eller inte kan rekommendera den?

onsdag 8 april 2015

Jag tyckte väl att det kändes bekant

Den vänstra läser jag nu och den högra hittade jag i bokhyllan när jag gjorde en liten rensning.


söndag 22 mars 2015

Born of Night

Av Sherrilyn Kenyon. Det här är första delen i en serie som heter The League och utspelar sig i rymden i någon slags framtid. Eller jag tror att det är framtid i alla fall, det kan ju vara i rymden idag också. Det är nu inte så viktigt, det viktiga är att man inte behöver läsa boken. Jag hittade den på bibblan och tänkte att något lättläst i den välkända romance-genren blir perfekt. Tyvärr blev det inte så. Den manliga huvudpersonen tjatar om att han han minsann inte är värd att älskas, hur hemsk han är och så vidare. Den kvinnliga huvudpersonen kan inte sova med lyset släckt eftersom hon råkat ut för hemskheter som barn. Visserligen är det väl inte en helt okänd utgångspunkt för böcker i den här genren men om man nu väljer den varianten kan man väl i alla fall vara noggrann men korrekturläsningen. Att han inte legat med någon kvinna på tjugo år och i kapitlet efter visar det sig att han har en dotter i tioårsåldern tycker jag inte är särskilt väl korrekturläst. Det står då inget om jungfrufödsel någonstans i alla fall. Välj något annat att läsa istället för den här.

tisdag 17 mars 2015

Dagboken från i morgon

Av Cecilia Ahern. Jag var lite skeptisk till den här boken men tänkte att den kanske kan passa på jobbet och köpte den på bokrean. Det var omslaget och det jag tidigare läst av samma författare som gjorde mig fundersam, jag var rädd att det skulle vara lite väl sockrigt. Men se det var det inte! Tvärt om skulle jag vilja säga.

Boken är på många sätt riktigt, riktigt allvarlig. Samtidigt som den är bitskt rolig också. Tamaras pappa tar livet av sig när affärerna går dåligt och Tamara och hennes mamma måste flytta ut på landet till morbror och moster. Det hade kunnat bli lite klyschigt, särskilt när Tamara hittar en dagbok i en hylla i bokbussen. Dagboken visar sig innehålla anteckningar om kommande dag.

Det är inte alls så fånigt som det låter (även om det här med Laurie i grannhuset blir lite väl mycket). Tamara lyckas göra en del som kanske eller kanske inte är olagligt, blir vän med syster Ignatius och upptäcker att mostern är en väldigt underlig typ.

En bra och lättläst bok helt enkelt.

torsdag 12 mars 2015

Britt-Marie var här


Av Fredrik Backman. Så har även jag läst Britt-Marie något efter alla andra men den fanns ju på bokrean. När jag läser har jag en liten känsla i bakhuvudet av att det finns en risk för att Backmans böcker blir lite för lika varandra. Även om de behandlar olika teman och i grunden är allvarliga och sorgliga så blir själva utförandet lite för likt. Det är roligt på ett Backmanskt sätt och är det det man vill läsa så ska man givetvis göra det men jag måste säga att jag blir lite mätt på det. Jag tycker att boken är bra på många sätt och väldigt tänkvärd och väldigt, väldigt rolig. Men jag har liksom läst det förut i Ove och Mormor, även i Vad min son behöver veta om världen.

Jag tror dock att man kan få massor av människor att börja läsa eller fortsätta sin trevande läskarriär genom att ge dem Ove och Britt-Marie. Faktiskt gav jag och en kollega Ove till en Saab-ägande kollega förra året. Läsningen började tydligen bra men det kom visst något i vägen vilket inte stödjer min tes om att locka till läsning. Därför kommer nog Britt-Marie att få följa med en fotbollsspelande kollega hem i sommar. Man ska inte förkasta allt bara för en liten motgång.

onsdag 25 februari 2015

Huset Longbourn

Stolthet och fördom. Tjänstefolkets berättelse av Jo Baker. Jag har tittat på den här boken flera gånger men dragit mig lite för att läsa den eftersom jag helt ärligt aldrig kommit igenom någon av Jane Austens böcker. De har varit för långsamma och de jag provat på engelska har haft ett besvärligt språk. Jag ska dock erkänna att jag inte provat på senare år så kanske det skulle gå riktigt bra nu.

Men nu beställde jag den här i alla fall och läste. Och vilken bra bok det är. Kanske jag skulle kunna beskriva den som en slags fanfiction och det tycker jag ofta är intressant eftersom jag ibland gärna vill veta mer om olika karaktärer eller vad som hände sedan. Eftersom jag faktiskt inte läst Stolthet och fördom så har jag ingen aning om jag skulle vilja veta något om tjänstefolket och när jag sett BBC:s serie är det inget jag tänkt på. Men oavsett det så är det här en bra bok, ofta tycker jag att utländsk historisk skönlitteratur handlar om de rikare skikten i samhället så därför är det trevligt med den här. Om det inte handlar om överklassen så är det stackars fattig arbetarklass som knappt har mat för dagen som skildras (och klassresan som nästan alltid följer på det). Svenska historiska böcker tycker jag oftare handlar om arbetarklass och det behöver inte alls vara någon klassresa inblandad (Bricken-serien till exempel).

Här är det alltså inte klassresa med mörk och stilig man som transportmedel och inte heller bara smuts och elände utan en rätt trevlig miljö. Som givetvis har sina avigsidor men som på det hela taget ändå är rätt hoppfull. Och så avslöjas okända sidor hos Mr Bennet.

Det enda jag saknar i boken är något mer om Mary. Hon är liksom alltid i skymundan, både i originalet och i den här boken. Kan inte någon skriva en bok om henne?

torsdag 5 februari 2015

7 dagar

Av Deon Meyer. Jag tror att jag kan säga att Deon Meyer är min favoritdeckarförfattare. Eller, nu säger det. Han är min favoritdeckarförfattare. Jag hittade den här på bibblan när jag var in och hämtade en klassuppsättning av något helt annat. Att hålla koll på kommande utgivning är inte min starka sida så när jag ramlar över något nytt så är det en väldigt fin överraskning.

Jag hade önskat mig någon av hand deckare i julklapp av min sydafrikaresenär till syster men jag fick ingen. Fast jag till och med sms:ade de titlar jag inte läst. Hon är väl kanske ursäktad med att resan inbegrep mer savannsafari än bokhandelssafari. Nu intalar jag mig mest att jag inte alls är avundsjuk på hennes resa. Lite förundrad är jag faktiskt över att de inte besökte i alla fall en bokhandel, men alla gör inte plats i resväskan för planerade bokinköp har jag förstått.

I 7 dagar är det i alla fall Bennie Griessel vi får följa. Han är numer nykter men har rätt jobbigt med det, dessutom är hans kvinnliga vän inte heller alltid så nykter så det blir ytterligare komplikationer. Nu blir en polis skjuten och skytten hotar med att skjuta en polis per dag till ett helt annat fall är löst. 7 dagar tar det att lösa fallet. Boken går i snabbt tempo vilket gjorde att jag i princip sträckläste den, det är spännande hela tiden och jag vill veta hur det går! Med både mördaren, det ouppklarade fallet och med Bennie. Bennie är kanske lite av en stereotyp polis, lite äldre, lite sliten och lite ensam. Det gör dock inget eftersom han är på väg att göra något åt de sakerna och har en spännande tid framför sig.

Sydafrika känns som vanligt exotiskt och annorlunda samtidigt som det ändå verkar väldigt likt europa. Det är spännande även för att det politiska läget finns med och jag tycker mig ana en aningen kritisk hållning till dagens system från författarens sida. Om det jag vet om Sydafrika stämmer så tror jag att författaren är modig när han tar upp de här sakerna (diskriminering, korruption). Läs!

torsdag 29 januari 2015

Muuri

Av Katri Rauanjoki.  Det här är en av de mest märkliga böcker jag läst. Lite i stil med Haruki Murakamis Hard-boiled Wonderland and the End of the World. Jag vet inte riktigt om det är dröm eller verklighet, om det är en samtidsroman eller en fantasybok. Det gör egentligen inte så mycket mer än att jag som kontrollmänniska gärna vill veta vad jag läser. Men om jag  nu ska fundera över det vilket jag vill och det kanske dessutom är meningen så skulle jag säga att det är en fantasybok. Fast den börjar i nutid och flyttar liksom över till fantasyvärlden efter ett tag, den världen är visserligen väldigt lik vår värld men ändå inte. Samtidigt skulle det kunna vara så att boken börjar i nutid och fortsätter sedan i form av en dröm där man får följa med huvudpersonen under en natt eller så. Men det är också lite åt fantasyhållet så jag bestämmer mig för det.

Jag läste på en blogg att det här är en sådan bok som man kanske ska skriva om flera dagar eller kanske veckor efter att man läst den. Det måste jag hålla med om för jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om den. Ytterligare försvårar det att boken är på finska och jag helst skriver på svenska. Förmodligen blir det väldigt märkligt för den som läser det här och inte behärskar de båda språken. Sak samma, jag skriver ändå. Huvudpersonen har ett ordnat men kanske lite tråkigt liv, sedan blir hon gravid med sin på annat håll gifta chef. Först bestämmer hon sig för att göra abort men blir då skickad till en annan klinik eller sjukhus. Det här andra är jag osäker på om det finns eller inte, det är det som skulle kunna vara drömmen. Adressen hon ska till verkar nämligen finnas på den andra sidan av en mur som tydligen delar av staden. Senare visar det sig att det är så att muren kan vara det passandes gräns. Alltså vad man gör och inte gör i samhället. Väldigt märkligt och tankeväckande, om boken översätts till svenska så ta och läs den!

Merkillinen kirja tämä Muuri. En ole koskaan ennen lukenut tämän kaltaista kirjaa, Haruki Murakamin Hard-boiled Wonderland and the End of the World on ainoa joka minun mielestä on vähänkin saman lainen. Paljon mietittävää ja en oikein tiedä mitä kirjoittaa. Pitäisi varmaan miettiä vähän enemmeän mutta en oikeastaan tiedä auttaako se. Olisi kiinnostavaa puhua kirjasta muiden kanssa niin varmaan saisin paremman käsityksen siitä, tietää mitä muut pitävät siitä ja miten he ovat sen ymmärtäneet. Vaikeaa näin kirjoittaen ilmaista mitä oikeastaan pidän kirjasta.

fredag 23 januari 2015

Prodigy

Av Marie Lu. Det här är andra delen i Legend-trilogin. Hittills en av de bästa ungdomsdystopiserierna (om det nu ens är ett ord). Det har inte gått särskilt lång tid mellan Legend och den här boken men det har ändå hänt rätt mycket. Day och June är på väg bort från republiken vilket inte är helt lätt. För att lyckas och för att hjälpa människorna i republiken väljer de att gå ihop med rebellerna som kallas för patrioterna. Det är inte heller helt rätt och till sist får de hjälp från oväntat håll.

De tar sig till sist ut ur republiken men det de möter där är kanske inte så mycket bättre än det de lämnat. Det är faktiskt ett samhälle jag gärna hade läst mer om och kanske får man det i nästa bok, eller så inte. Det spelar inte en så stor roll i handlingen så jag tror kanske inte att man får veta mer i nästa bok, däremot skulle det kunna vara ett uppslag till en novell eller något liknande. Där är människorna fria men kanske ändå inte vid ett närmare påseende.

Dystopier är alltid spännande tycker jag eftersom de är en möjlig konsekvens av vårt liv här idag. Vissa dystopier beskriver hur jorden svämmats över eller det blivit krig där alla stridit mot alla, en liten grupp människor har överlevt och försöker skapa något bättre. Även det brukar slå fel och därifrån måste människorna skapa ytterligare något nytt och bättre. Alla scenarion skulle kunna vara sanna vilket enligt mig ger ytterligare krydda till berättelsen, jag kan inte se in i framtiden så det skulle ju kunna bli så. Det känns inte alltid så roligt men som vi lever idag i västvärlden är det inte hållbart så jag tror att något kommer att hända. Jag kan bara hoppas att det inte blir som i boken och att det istället får tjäna som underhållning och kanske lite som varnande exempel.

onsdag 21 januari 2015

Nattvakt


Av Kit Whitfield. Jag är inte helt säker på om jag skulle ha tagit mig an boken om den upplaga jag läste hade det här omslaget. Det är visserligen snyggt gjort men de böcker jag vanligtvis läser brukar inte se ut så här. Jag tror att jag påverkas ganska mycket av omslag, mer än jag tror. Det kan vara anledningen till att jag läser så få klassiker, ofta är de i någon murrig färg och med bara titeln på omslaget. Sådant känns inte så läsinspirerande. Den version av Nattvakt som jag läste ser ut så här:

Lite väl mycket Vampire Academy över det omslaget men eftersom det är mer bekant för mig än collage-omslaget så fastnade den lättare i handen. Den råkade finnas i en hög på min kollegas skrivbord och jag behövde något att läsa. Det visade sig att boken var mycket bättre än jag först trodde. Jag hade nog någon slags förutfattad mening om böcker från Fenix förlag men efter att ha läst och sedan tittat igenom hemsidan ser jag att det inte alls stämmer. Om man har med Legend och I de vassa tändernas skog i sin utgivning tycker i alla fall jag att ett förlag är bra. Sedan fanns det lite annat som jag inte tycker så bra om men det spelar ingen roll. 

Åter till Nattvakt. I bokens samhälle är det normalt att vara lykant eller varulv och förvandlas varje månad. Lola är onormal och förvandlas inte, hon är en nolla. Alla nollor jobbar för staten och tar hand om sådant som lykanterna ställer till med när de är vargar. En spännande värld tycker jag, till skillnad från en del annat som kan placeras i samma genre är detta inte perfekt och bra utan lite mer skitigt och jobbigt. Samtidigt är det en helt okej deckare eller spänningsroman. Lite väl invecklad och  omständlig i slutet. Början var också lite lurig innan jag förstått hur det låg till med lykanter och nollor så ge inte upp läsningen allt för lätt. 

Någon som har fler urban fantasy-tips till mig? Det är en genre jag inte läser så mycket av.

torsdag 15 januari 2015

Att undervisa i läsförståelse

Av Barbro Westlund. Det här är en bok om undervisning i läsförståelse som främst riktar sig till lärare i de första skolåren. Det var talpedagogen på mitt jobb som tipsade om boken och tyckte att den nog kan innehålla en del nyttigt även för oss som jobbar på högstadiet. Det måste jag hålla med om nu när jag läst boken. Flera olika teorier och strategier presenteras och förklaras på ett begripligt sätt. Även om vissa saker passar allra bäst under de första åren i skolan tycker jag att jag som undervisar på högstadiet kan ta efter vissa saker. Om inte annat så kan jag ju tipsa mina kollegor som undervisar de yngre barnen om den här boken och att det förmodligen skulle kunna bli väldigt bra om de aktivt jobbade med någon strategi och så kunde jag ta vid när eleverna flyttar över.

Bland det jag tycker bäst om är beskrivningar av de strategier som fungerar bra i SO och NO-undervisning. Jag tror att de lärarna lätt glömmer bort att även de måste hjälpa eleverna att hitta lämpliga strategier för att förstå faktatexter. Själv har jag börjat jobba lite mer medvetet med läsförståelsen just innan jag började läsa den här boken och än mer nu efteråt. Jag har på något sätt tänkt att det inte ska behövas så mycket på högstadiet men nu har jag kommit fram till att det jag hittills gjort inte längre räcker till. Eller snarare så har min modell nått så långt den kan och för att nå längre måste jag byta.

Jag ska låta boken landa lite, fundera mer över den och sedan förmodligen läsa igenom en del avsnitt igen. En bra bok för alla lärare att läsa!

tisdag 13 januari 2015

Korsad


Av Ally Condie. För rätt länge sedan läste jag Matchad som är första delen i den här serien och tyckte  mycket om den. Under jul fick jag någon slags dystopidille och läste bland annat den här. Jag hade rätt höga förväntningar eftersom jag ju tyckte om den tidigare delen och helt ärligt för att jag tycker framsidan (eller framsidorna) är så fina. Tyvärr så tyckte jag inte riktigt lika mycket om den här som jag tyckte om den förra, antingen blir serien sämre eller så har jag ett felaktigt minne. På något sätt tror jag inte att den här boken är sämre eftersom jag tycker att den är rätt så välskriven och har en bra grundberättelse.

Det kan även vara så att jag är lite dystopimätt och helt enkelt jämför den här med för många andra. Läste The One, Legend och Allegiant ungefär i samma veva. Jag skulle nog vilja säga att de alla tre är bättre än den här. Jag kommer dock att läsa den tredje delen också eftersom det ju är så man gör när det gäller serier, tycker jag alltså.

Men jag måste säga att jag tycker att omslagsidén till den här serien är en av de bästa jag sett. För Cassia tar ju sig så att säga ut ur sin bubbla under bokens gång. Och eftersom hon verkar resa sig och stiga ur bubblan på det sista omslaget antar jag att det blir någon slags lyckligt slut på serie, för alla. Inte bara för henne och Ky utan även för hela landet.

Jag kom på det! Vad det är som stör mig lite med den här boken och varför den inte levde upp riktigt till mina förväntningar. Den är lite tam jämfört med de andra jag skrev om längre upp. Korsad skulle vinna på ett lite högre tempo och lite mer driv tror jag.

torsdag 1 januari 2015

2014

Då ska vi se vad jag läste under förra året.

Det blev 106 böcker, fyra färre än mitt goodreadsmål om 110 böcker.

55 var på svenska, 10 på finska och 41 på engelska.

Om jag jämför med 2013 har svenska böcker fått stryka på foten till förmån för de andra språken. Böcker på finska läste jag bara fyra av under 2013 så tio är en klar förbättring, ska fortsätta med det har jag tänkt.

71 av böckerna var skrivna av kvinnor och således var 35 författade av män.

Efter lite snabbt räknande så är den vinnande kategorin hos mig (föga överraskande) romance med hela 22 titlar. Det finns även en kategori som heter historisk romance som har hela 4 titlar men jag skulle nog vilja säga att en hel del av dem som hamnat i romancekategorin nog borde ha den där historisketiketten också. Nummer två i gengerkapplöpningen är deckare med 18 titlar. Trea blir då den lite flytande kategorin historisk (där allt mellan Mina drömmars stad och Hägring 38 hamnat) med 11 titlar.

YA har jag läst 6 titlar inom, 5 dystopier och till sist 6 ungdomsböcker. Resten är lite av varje.

Hela 47 böcker var delar av serier (att jämföra med förra årets 28). Serier som jag läste färdigt var Pohjantuulen alla, Det stora århundradet och Århundradet.

För 2015 tänker jag mig att 100 böcker är ett helt rimligt mål, det verkar vara ett rätt stadigt antal för mig. Jag ska fortsätta att läsa mer på finska, det går ju faktiskt lättare ju mer jag läser, och kanske några fler seriealbum.

Så här skrev jag förra året.