torsdag 29 januari 2015

Muuri

Av Katri Rauanjoki.  Det här är en av de mest märkliga böcker jag läst. Lite i stil med Haruki Murakamis Hard-boiled Wonderland and the End of the World. Jag vet inte riktigt om det är dröm eller verklighet, om det är en samtidsroman eller en fantasybok. Det gör egentligen inte så mycket mer än att jag som kontrollmänniska gärna vill veta vad jag läser. Men om jag  nu ska fundera över det vilket jag vill och det kanske dessutom är meningen så skulle jag säga att det är en fantasybok. Fast den börjar i nutid och flyttar liksom över till fantasyvärlden efter ett tag, den världen är visserligen väldigt lik vår värld men ändå inte. Samtidigt skulle det kunna vara så att boken börjar i nutid och fortsätter sedan i form av en dröm där man får följa med huvudpersonen under en natt eller så. Men det är också lite åt fantasyhållet så jag bestämmer mig för det.

Jag läste på en blogg att det här är en sådan bok som man kanske ska skriva om flera dagar eller kanske veckor efter att man läst den. Det måste jag hålla med om för jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om den. Ytterligare försvårar det att boken är på finska och jag helst skriver på svenska. Förmodligen blir det väldigt märkligt för den som läser det här och inte behärskar de båda språken. Sak samma, jag skriver ändå. Huvudpersonen har ett ordnat men kanske lite tråkigt liv, sedan blir hon gravid med sin på annat håll gifta chef. Först bestämmer hon sig för att göra abort men blir då skickad till en annan klinik eller sjukhus. Det här andra är jag osäker på om det finns eller inte, det är det som skulle kunna vara drömmen. Adressen hon ska till verkar nämligen finnas på den andra sidan av en mur som tydligen delar av staden. Senare visar det sig att det är så att muren kan vara det passandes gräns. Alltså vad man gör och inte gör i samhället. Väldigt märkligt och tankeväckande, om boken översätts till svenska så ta och läs den!

Merkillinen kirja tämä Muuri. En ole koskaan ennen lukenut tämän kaltaista kirjaa, Haruki Murakamin Hard-boiled Wonderland and the End of the World on ainoa joka minun mielestä on vähänkin saman lainen. Paljon mietittävää ja en oikein tiedä mitä kirjoittaa. Pitäisi varmaan miettiä vähän enemmeän mutta en oikeastaan tiedä auttaako se. Olisi kiinnostavaa puhua kirjasta muiden kanssa niin varmaan saisin paremman käsityksen siitä, tietää mitä muut pitävät siitä ja miten he ovat sen ymmärtäneet. Vaikeaa näin kirjoittaen ilmaista mitä oikeastaan pidän kirjasta.

fredag 23 januari 2015

Prodigy

Av Marie Lu. Det här är andra delen i Legend-trilogin. Hittills en av de bästa ungdomsdystopiserierna (om det nu ens är ett ord). Det har inte gått särskilt lång tid mellan Legend och den här boken men det har ändå hänt rätt mycket. Day och June är på väg bort från republiken vilket inte är helt lätt. För att lyckas och för att hjälpa människorna i republiken väljer de att gå ihop med rebellerna som kallas för patrioterna. Det är inte heller helt rätt och till sist får de hjälp från oväntat håll.

De tar sig till sist ut ur republiken men det de möter där är kanske inte så mycket bättre än det de lämnat. Det är faktiskt ett samhälle jag gärna hade läst mer om och kanske får man det i nästa bok, eller så inte. Det spelar inte en så stor roll i handlingen så jag tror kanske inte att man får veta mer i nästa bok, däremot skulle det kunna vara ett uppslag till en novell eller något liknande. Där är människorna fria men kanske ändå inte vid ett närmare påseende.

Dystopier är alltid spännande tycker jag eftersom de är en möjlig konsekvens av vårt liv här idag. Vissa dystopier beskriver hur jorden svämmats över eller det blivit krig där alla stridit mot alla, en liten grupp människor har överlevt och försöker skapa något bättre. Även det brukar slå fel och därifrån måste människorna skapa ytterligare något nytt och bättre. Alla scenarion skulle kunna vara sanna vilket enligt mig ger ytterligare krydda till berättelsen, jag kan inte se in i framtiden så det skulle ju kunna bli så. Det känns inte alltid så roligt men som vi lever idag i västvärlden är det inte hållbart så jag tror att något kommer att hända. Jag kan bara hoppas att det inte blir som i boken och att det istället får tjäna som underhållning och kanske lite som varnande exempel.

onsdag 21 januari 2015

Nattvakt


Av Kit Whitfield. Jag är inte helt säker på om jag skulle ha tagit mig an boken om den upplaga jag läste hade det här omslaget. Det är visserligen snyggt gjort men de böcker jag vanligtvis läser brukar inte se ut så här. Jag tror att jag påverkas ganska mycket av omslag, mer än jag tror. Det kan vara anledningen till att jag läser så få klassiker, ofta är de i någon murrig färg och med bara titeln på omslaget. Sådant känns inte så läsinspirerande. Den version av Nattvakt som jag läste ser ut så här:

Lite väl mycket Vampire Academy över det omslaget men eftersom det är mer bekant för mig än collage-omslaget så fastnade den lättare i handen. Den råkade finnas i en hög på min kollegas skrivbord och jag behövde något att läsa. Det visade sig att boken var mycket bättre än jag först trodde. Jag hade nog någon slags förutfattad mening om böcker från Fenix förlag men efter att ha läst och sedan tittat igenom hemsidan ser jag att det inte alls stämmer. Om man har med Legend och I de vassa tändernas skog i sin utgivning tycker i alla fall jag att ett förlag är bra. Sedan fanns det lite annat som jag inte tycker så bra om men det spelar ingen roll. 

Åter till Nattvakt. I bokens samhälle är det normalt att vara lykant eller varulv och förvandlas varje månad. Lola är onormal och förvandlas inte, hon är en nolla. Alla nollor jobbar för staten och tar hand om sådant som lykanterna ställer till med när de är vargar. En spännande värld tycker jag, till skillnad från en del annat som kan placeras i samma genre är detta inte perfekt och bra utan lite mer skitigt och jobbigt. Samtidigt är det en helt okej deckare eller spänningsroman. Lite väl invecklad och  omständlig i slutet. Början var också lite lurig innan jag förstått hur det låg till med lykanter och nollor så ge inte upp läsningen allt för lätt. 

Någon som har fler urban fantasy-tips till mig? Det är en genre jag inte läser så mycket av.

torsdag 15 januari 2015

Att undervisa i läsförståelse

Av Barbro Westlund. Det här är en bok om undervisning i läsförståelse som främst riktar sig till lärare i de första skolåren. Det var talpedagogen på mitt jobb som tipsade om boken och tyckte att den nog kan innehålla en del nyttigt även för oss som jobbar på högstadiet. Det måste jag hålla med om nu när jag läst boken. Flera olika teorier och strategier presenteras och förklaras på ett begripligt sätt. Även om vissa saker passar allra bäst under de första åren i skolan tycker jag att jag som undervisar på högstadiet kan ta efter vissa saker. Om inte annat så kan jag ju tipsa mina kollegor som undervisar de yngre barnen om den här boken och att det förmodligen skulle kunna bli väldigt bra om de aktivt jobbade med någon strategi och så kunde jag ta vid när eleverna flyttar över.

Bland det jag tycker bäst om är beskrivningar av de strategier som fungerar bra i SO och NO-undervisning. Jag tror att de lärarna lätt glömmer bort att även de måste hjälpa eleverna att hitta lämpliga strategier för att förstå faktatexter. Själv har jag börjat jobba lite mer medvetet med läsförståelsen just innan jag började läsa den här boken och än mer nu efteråt. Jag har på något sätt tänkt att det inte ska behövas så mycket på högstadiet men nu har jag kommit fram till att det jag hittills gjort inte längre räcker till. Eller snarare så har min modell nått så långt den kan och för att nå längre måste jag byta.

Jag ska låta boken landa lite, fundera mer över den och sedan förmodligen läsa igenom en del avsnitt igen. En bra bok för alla lärare att läsa!

tisdag 13 januari 2015

Korsad


Av Ally Condie. För rätt länge sedan läste jag Matchad som är första delen i den här serien och tyckte  mycket om den. Under jul fick jag någon slags dystopidille och läste bland annat den här. Jag hade rätt höga förväntningar eftersom jag ju tyckte om den tidigare delen och helt ärligt för att jag tycker framsidan (eller framsidorna) är så fina. Tyvärr så tyckte jag inte riktigt lika mycket om den här som jag tyckte om den förra, antingen blir serien sämre eller så har jag ett felaktigt minne. På något sätt tror jag inte att den här boken är sämre eftersom jag tycker att den är rätt så välskriven och har en bra grundberättelse.

Det kan även vara så att jag är lite dystopimätt och helt enkelt jämför den här med för många andra. Läste The One, Legend och Allegiant ungefär i samma veva. Jag skulle nog vilja säga att de alla tre är bättre än den här. Jag kommer dock att läsa den tredje delen också eftersom det ju är så man gör när det gäller serier, tycker jag alltså.

Men jag måste säga att jag tycker att omslagsidén till den här serien är en av de bästa jag sett. För Cassia tar ju sig så att säga ut ur sin bubbla under bokens gång. Och eftersom hon verkar resa sig och stiga ur bubblan på det sista omslaget antar jag att det blir någon slags lyckligt slut på serie, för alla. Inte bara för henne och Ky utan även för hela landet.

Jag kom på det! Vad det är som stör mig lite med den här boken och varför den inte levde upp riktigt till mina förväntningar. Den är lite tam jämfört med de andra jag skrev om längre upp. Korsad skulle vinna på ett lite högre tempo och lite mer driv tror jag.

torsdag 1 januari 2015

2014

Då ska vi se vad jag läste under förra året.

Det blev 106 böcker, fyra färre än mitt goodreadsmål om 110 böcker.

55 var på svenska, 10 på finska och 41 på engelska.

Om jag jämför med 2013 har svenska böcker fått stryka på foten till förmån för de andra språken. Böcker på finska läste jag bara fyra av under 2013 så tio är en klar förbättring, ska fortsätta med det har jag tänkt.

71 av böckerna var skrivna av kvinnor och således var 35 författade av män.

Efter lite snabbt räknande så är den vinnande kategorin hos mig (föga överraskande) romance med hela 22 titlar. Det finns även en kategori som heter historisk romance som har hela 4 titlar men jag skulle nog vilja säga att en hel del av dem som hamnat i romancekategorin nog borde ha den där historisketiketten också. Nummer två i gengerkapplöpningen är deckare med 18 titlar. Trea blir då den lite flytande kategorin historisk (där allt mellan Mina drömmars stad och Hägring 38 hamnat) med 11 titlar.

YA har jag läst 6 titlar inom, 5 dystopier och till sist 6 ungdomsböcker. Resten är lite av varje.

Hela 47 böcker var delar av serier (att jämföra med förra årets 28). Serier som jag läste färdigt var Pohjantuulen alla, Det stora århundradet och Århundradet.

För 2015 tänker jag mig att 100 böcker är ett helt rimligt mål, det verkar vara ett rätt stadigt antal för mig. Jag ska fortsätta att läsa mer på finska, det går ju faktiskt lättare ju mer jag läser, och kanske några fler seriealbum.

Så här skrev jag förra året.