tisdag 5 maj 2015

Kautokeino, en blodig kniv

Av Lars Pettersson. På världsbokdagen delades den här boken ut på alla bibliotek i Norrbotten, har jag förstått i alla fall. Det är en del av projektet Norrbotten läser som syftar till att fler ska läsa och tydligen ska författaren till hösten turnera runt i länets kommuner. Jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att ta del av det eftersom jag verkligen gillade boken. Det ska finnas en lite handledning för diskussioner men den hittar jag inte, kanske den finns på mitt lokala bibliotek?

Boken har i alla fall legat i köket sedan världsbokdagen och jag har känt mig lite sugen på att läsa deckare men inte kommit igång (mest för att hästeriet har varit mycket aktivt de senaste veckorna). Det börjar kännas som sommar i luften en aning och under sommaren brukar jag alltid läsa deckare så det är nog därför. Så igår var det dags, jag sträckläste boken efter jobbet med ett litet avbrott för middag och hästskötsel.

I likhet med Åsa Larssons deckare är det bästa med den här boken att den nästan utspelar sig hemma. På väg till jobbet passerar jag en vägskylt med texten Karesuando 365, därifrån är det sedan inte jättelångt till Kautokeino.

Det är en bra deckare som inte var för lätt att genomskåda, i början var det till och med lite svårt att hänga med i vems perspektiv jag läste ur. Sedan klarnade det i rätt lagom takt. Ibland retade jag mig på tempusbyte mitt i meningar, något syftningsfel och liknande. Ytterligare en korrekturläsning hade inte varit fel tycker jag. Men det störde inte allt för mycket. I början av boken finns en karta över området där boken utspelar sig och den tittade jag en del på eftersom jag inte är så bekant med den norska sidan. Jag gillade hur historien liksom utvecklade sig från våldtäktsanmälan till något mycket, mycket större och komplicerat. Först tyckte jag riktigt illa om Niilas Mahte men i slutet tyckte jag nästan lite synd om honom. Anna var bestämd och med skinn på näsan (eller hon har ben i näsan vilket är ett uttryck som jag inte hört förut). Det finns visst en del till som jag absolut måste läsa.


En bonusbild från när vi hade renräkning just efter påsk. Dagen efter flyttades de till sommarbeteslandet. Och nej, jag är inte same men jag har en jordbruksfastighet inom en koncessionssameby vilket gör att jag får ha ett renmärke.

Ett tillägg
Jag hittade en intressant artikel hos SvD om bland annat Kautokeino, en blodig kniv. Tydligen har boken fått viss kritik för att samiskan var felstavad. Rätt ofta kan jag gissa vad samiska ord betyder i meningar som finns insprängda på det sättet (ofta är det ju enklare meningar) eftersom jag kan finska. Det kunde jag inte i lika stor utsträckning nu, kanske det beror på stavningen? Eller så var det mer komplicerade meningar.

Som vanligt har en del ortsbefolkning synpunkter på hur orten och de skildras. Själv har jag lite svårt att förstå det eftersom det trots allt är fiktion och inte fakta. Det blev liknande stor debatt minns jag när Mikael Niemis Populärmusik från Vittula gavs ut.

2 kommentarer:

  1. Hej!
    Vad kul att du gillade boken och Norrbotten Läser. Du är varmt välkommen på författarträff på någon av Norrbottens bibliotek. Om du gillar Norrbotten Läser på facebook så hittar du diskussionsfrågorna under anteckningar och sedan missar du inte hösten turnéplan när den publiceras.
    Vänliga hälsningar
    Norrbotten läser genom Kristina

    SvaraRadera
  2. Jag hittade diskussionsfrågorna och funderar över mina svar :-)

    SvaraRadera